Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk lagkunskap - I. Grundlagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
städerna, rådmän och magistratssekreterare i Stockholm
samt ärkebiskop och biskopar, ej heller vid
utnämning af kyrkoherde i konsistoriellt pastorat,
när pastoratet kallat fjärde profpredikant, ty då
måste konungen utnämna en af de fyra föreslagna.
Konungen kan i regeln endast utnämna infödda
svenska män. Men till lärare vid universiteten
(utom i teologi) eller vid andra inrättningar för
vetenskap, slöjd eller skön konst äfvensom till
läkarebefattningar kan konungen utnämna utländska män
af utmärkt förtjänst, så vida de bekänna den rena
evangeliska läran. Konungen kan äfven i militära
ämbeten nyttja utländingar af sällsynt skicklighet,
dock icke såsom kommendanter i fästningarna. Till
präster och religionslärare kunna endast de utnämnas,
som bekänna den rena evangeliska läran, men till alla
andra befattningar utom statsrådet kunna bekännare
af annan kristen troslära äfvensom judar utses;
dock får ingen annan än den, som bekänner den rena
evangeliska läran, såsom domare eller innehafvare af
annan tjänst deltaga i handläggning eller afgörande
af fråga, som angår religionsundervisning, religions
vård eller befordringar inom svenska kyrkan.
De ämbetsmän, som innehafva förtroendesysslor,
kan konungen entlediga, när han pröfvar rikets
tjänst det fordra. Sådana förtroendeämbetsmän äro:
statsrådets ledamöter, presidenter och chefer för de
centrala ämbetsverken, öfver- och underståthållare
samt polismästare i hufvudstaden, landshöfdingar,
militärchefer, ministrar, sändebud och agenter
för handeln hos främmande makter samt tjänstemän
i utrikesdepartementet. Konungen kan utdela adlig
värdighet samt efter behag förordna om sitt hof
och dess tjänstemän. Han äger ock rätt att genom
<i>naturalisation<7i> upptaga utländsk man till svensk
medborgare, och får denne därigenom samma rättigheter
som en inföding, utom att han ej kan utnämnas till
statsråd.
Med riksdagen delar konungen den lagstiftande
makten på det sätt, att grund-, civil-, kriminal-,
kommunal- och kyrkolagar ej kunna stiftas, ändras
eller upphäfvas utan konungens och riksdagens
gemensamma bifall; för ändring i kyrkolagen fordras
äfven samtycke af allmänna kyrkomötet. Om lagar och
författningar, som röra rikets allmänna hushållning
och grunder för allmänna inrättningar af alla slag,
bestämmer konungen ensam, och kan riksdagen därvid
endast uttala önskningar. Bestämmande af beskattningen
tillkommer riksdagen ensam, hvarom nedan.
Konungen utser tal män för riksdagens kamrar, har rätt
att kalla och upplösa urtima riksdag, när honom synes,
och att upplösa lagtima riksdag, när den varit samlad
i fyra månader. Han kan äfven upplösa riksdagen och
förordna om nya val till endera eller båda kamrarna
äfvensom personligen öppna och afsluta riksdagen samt
till densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
