Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
dorerna långt bättre bevarat sitt ursprungliga ariska
kynne. Dessa två äro landets förnämsta stammar;
bredvid dem nämnas äfven eoler och akeer. De många
små dalbygderna, skilda af höga berg ocli mellan
hvilka hafvet med sina vikar och sund bildade den
bästa samfärdsleden, voro svåra att samla till större
riken; och där sådana uppstått (såsom i Mykene), buro
de en stark österländsk prägel. På rent hellenisk mark
skulle dock den ariska ätteförfattningen ersättas af
stadssamhällen, sannolikt bildade efter mönstret af de
feniciska. Till en början styrda af konungar, gingo
de nästan allestädes öfver till ett republikanskt
statsskick under de adliga ätternas ledning, hvilkas
makt dock esomoftast bröts genom folkresningar, som
förde till makten det lägre folkets ledare under namn
af tyranner eller inkräktare.
Det lilla Grekland hade tidigt blifvit hellenerna för
trångt. I dess rnångdelade farvatten, där färden går
på ett par timmar från ö till ö, utbildade de sig till
ett sjöfolk, som framgångsrikt täflade med fenicierna
om väldet på hafven. Snart visa sig deras skepp på
alla haf från Tanais’ (Dons) och Nilens mynningar
till Hercules’ stöder, och vid alla kuster grunda
de sina nyb37ggen. Mellan 1000 och 500 f. Kr. faller
grundläggandet af det mest storartade kolonialvälde
historien känner fore det britiska i våra dagar; och
kring alla haf växa grekiska städer upp, större och
rikare än moderlandets. Mindre Asiens västkust vid
Egeiska hafvet var alldeles betäckt af en krans af
grekiska städer, eoliska i norr, ioniska i midten,
doriska i söder. Belägna vid själfva öfvergången
mellan öster- och västerland, främjade de jämte
utbyte af varor äfven utbyte af idéer; och vid tvenne
världsdelars gräns höjde sig här den helleniske
anden först till den väldiga flykt, som väckt alla
följande tiders häpnad och beundran. Under inflytelse
af egyptiska och asiatiska vishetsläror uppväxte
här den grekiska filosofien; sjöfärderna medförde en
ökad kunskap om jordens skilda delar, och i härliga
tempel dyrkades Hellas’ gudar, under det de odödliga
sånger, som fått namn efter Homeros, bevarat minnet
af forntidens gudar och hjältar. Främst bland dessa
städer stodo de ioniska, och Miletos täflade med
det feniciska Tyros om rangen af världshandelns
hufvudstad. Vid Svarta hafvet vittnade åttio
kolonier om dess handelsmakt och spridde grekisk
odling bland de skytiska folken; på Egyptens kust
hade det nybyggen, och milesiska krigare hjälpte
Psametik att vinna sitt rike. Fokaia täflade med
fenicierna om handeln i västra Medelhafvet ända till
Gibraltars sund. Sicilien och Syditalien fingo för
sin rikedom på grekiska städer namn af Storgrekland,
medan andra voro spridda i södra Frankrike (Massalia,
nu Marseille), i Spanien (Zakynthos, senare Saguntum)
och Nordafrika (Kyrené). Under all denna spridning
hölls den nationella enhetskänslan vid makt genom
likhet i språk och kultur, gemensam gudsdyrkan och
nationella fester, såsom de olympiska kämpaspelen. I
hemlandet höjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
