Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
183
göra hans verk om intet. Under tiden hade han noga
följt händelserna i Rom, där Pompejus med illa
dold fruktan och afund såg medtäflarens växande
storhet. Efter många stridigheter genomdrefs Caesars
afsättning. Men tiderna voro sådana, att en fältherre
i spetsen för en segrande och honom blindt tillgifven
här ej så lätt lät sig afväpnas. Caesar gick öfver
Rubicon, gränsflod mellan Podalen och det egentliga
Italien, och tågade mot Rom.
Pompejus drog sig undan till Grekland, dit Caesar
följde efter med sin här och slog honom vid Farsalos
(48 f. Kr.). Undan den förföljande Caesar flydde
Pompejus till Egypten, men blef där svekfullt mördad
på anstiftan af konungen, som ville ställa sig in
hos den mäktige Caesar. Denne stannade en tid i
Alexandria, där han synes studerat samhällsskicket i
de riken, som uppstått efter Alexander, och använde
sedan ett par år för att kufva sina motståndare
i rikets olika delar. Omsider (45 f. Kr.) var han
obestridt herre öfver hela romerska riket, hvars
fönämsta ämbeten voro förenade i hans person. I
sitt hufvud hvalf de han de mest storartade och
snillrika planer till rikets omdaning, planer,
hvilka ty värr blott till ringa del utfördes och som
hans efterföljare endast delvis forstodo uppfatta,
Bland annat synes han ha för-beredt en likformig
organisation af hela riket med största möjliga
jämlikhet i rättigheter och skyldigheter mellan de
folk, som lydde därunder. Förut hade medborgarrätt
endast tillkommit ett fåtal utanför Rom, och
de eröfrade landen förtrycktes af ståthållare,
som utsögo dem till hufvudstadens och sin egen
förmån. Caesars seger var alltså en landsortens seger
öfver ett ensidigt hufvudstadsintresse. Olyckan var
att den vunnits i strid med den. lagliga makten - som
visserligen ej själf hyste större aktning för lagen -
och mången ärlig fosterlandsvän såg med sorg den gamla
ärorika republikanska författningen undanträngas
af enväldet. Caesar själf undvek enväldets yttre
former och sysslade blott med sina reformplancr samt
förberedde ett stort härtåg mot partnerna. Efter
Syriens eröfring hade romarne blifvit grannar med
det parthiska riket, som redan nådde från Eufrat
till Indien och som (53 f. Kr.) tillfogat romarne
ett stort nederlag, där Crassus förlorade lifvet. Nu
ville Caesar hämnas detta nederlag och kanske förnya
Alexanders Segrar i östern, och det sades, att han
sedan tänkte återvända på samma väg, som Mithridates
norr om Svarta hafvet ämnade taga mot Rom. Men då ett
rykte spred sig, att han före sitt aftåg tänkte låta
hylla sig till konung utom Roms murar, uppstod en
sammansvärjning mellan några svärmiska republikaner,
i spetsen för hvilken stodo Brutus och Cassius,
och Caesar blef mördad i senatens samlingssal (den
15 mars 44 f. Kr.).
Caesars död var ett hårdt slag för det romerska
riket. Det var ej möjligt att återkalla lifvet i de
gamla former, ur hvilka anden flytt, och då republiken
en gång var mogen till fall, hade det varit bättre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
