Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
ständiga undergång däraf bereddes. De flyktande
goterna gingo i massor öfver Donau och tilltvungo
sig under blodiga strider, som kostade kejsar
Valens lifvet (378), nya bostäder söder om
floden. Theodosius, som af kyrkan blifvit kallad den
store på grund af sitt nit för arianers och hedningars
undertryckande, återställde för en kort tid rikets
sjunkande anseende, men efter hans död 395 följde
en af de numera vanliga riksdelningarna, som denna
gång genom händelsernas förlopp blef beståndande för
framtiden. Hans äldste son Arcadius fick det östra
riket med Konstantinopel, den yngre Bonorius det
västra riket med Rom. Båda voro gossar och stodo
under förmyndare, af hvilka vandalen Stilicho med
kraftig hand styrde det västromerska riket. Goterna
hade nu delat sig i öst- och västgöter, af hvilka de
senare under sin unge konung Alarik hotade Italiens
gränser. Sedan den oduglige Ho-norius låtit förleda
sig att afrätta Stilicho, låg landet öppet för Alarik,
och 410 föll det världshärskandc Rom för första
gången i fiendehand, men blef af den högsinnade
Alarik skonsamt behandladt. Kort därpå dog denne,
och hans efterträdare Ataulf syntes i början hugad
att på det romerska världsväldets ruiner grunda
ett gotiskt, liksom Alexander lät det macedoniska
riket följa på det persiska. Snart äktade han dock
en syster till kejsaren och fann det klokare att
som dennes storfältherre vara den, som i själfva
verket rådde öfver riket, utan att bära namn af dess
härskare. Öfvergången från romerskt till germaniskt
herravälde kunde sålunda nästan omärkligt föregått,
på samma gång rikets enhet blifvit bevarad, men
Ataulf blef snart mördad i Gallien, som han nu skulle
försvara mot nya germaniska härskaror, och goterna
funno därpå för godt att stanna i södra Gallien
och där (efter 415) grunda ett eget rike kring det
nuvarande Toulouse, hvilket snart nådde från Loire
djupt in i Spanien.
Därmed var hvarje tanke på rikets sammanhållning
uppgifven, och att rycka till sig så mycket som
möjligt däraf blef nu uppgiften för hvarje nyanländ
flock af germaner. De från alla sidor påträngande
fienderna hade gjort det omöjligt att försvara rikets
gränser, och legionerna hemkallades för att skydda
dess hufvudland; men därigenom blef tillträdet blott
så mycket mera öppet för hvarje ny fiende. Folk efter
folk vältrade sig i väldiga böljor in öfver spillrorna
af det sammanstörtande världsriket. Jämte västgöterna
inbröto svcver, vandaler m. fl. i Spanien; de förre
satte sig ned i nordväst, de senare i söder, där de
gåfvo sitt namn åt Andalusien, men gingo 429 öfver
till Afrika och grundade ett mäktigt rike med det
af romarne åter uppbyggda Karthago till hufvudstad,
hvarifrån de med sina flottor behärskade Medelhafvet
och 455 plundrade själfva Rom. I sydöstra Grallien
kring Rhöne stiftade burgunderna ett rike, från
nedre Rhen utbredde sig de råa, men tappra frankernas
mäktiga folkförbund, under det de romerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
