Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
besittningarna i Britannien efter 449 intogos af
angler och sachsare, hvilkas vikingaflottor sedan
nära två hundra år behärskat Nordsjön.
Pen svaga återstoden af det västromerska riket, som
nu berodde på hvarje gérmanhöfdings nåd, var nära att
bortsköljas af en ny, allt förödande öfversvämning, då
hunnerna, som under ett par mansåldrar stannat i östra
Europa, under sin konung Attila samlade sina krafter
till ett väldigt anlopp mot västern. Vida råare och
vildare än germanerna, som nu nästan öfver allt voro
kristnade, men hvilkas kultur de dock gjorde svaga
försök att efterbilda, väckte hunnernas ofantliga
härmassor under sin gräsliga framfart en ytterlig
skräck. Attila, som själf kallade sig Guds gissel
och gjorde allt för att förtjäna detta vedernamn,
uppkallade omsider mot sig ett väldigt förbund af
romare med västgöter och andra germaner, som med
uppbjudande af sina yttersta krafter i det oerhördt
blodiga slaget på de Catalauniska fälten (nära Chalons
i nordöstra Frankrike) 451 lyckades sätta en gräns
för hans segerlopp. Efter ännu några härjningståg,
hvarunder han hotade själfva Rom, afled Attila hastigt
453, och hans stora rike föll i spillror. Ännu en
kort tid återstod en skugga af det västromerska
riket, tills 476 den siste romerske kejsaren Eomulus
Augustulus blef afsatt af Odoaker, en härhöfding af
herulernas stam, som ej antog kejsartiteln, utan efter
germanisk sed lät hylla sig till konung af Italien.
Odoakers välde blef kort. Östgoterna, som hittills
stannat vid Donau, där de voro besvärliga grannar
för det östromerska riket, ryckte nu på intalan af
dess kejsare under sin konung Theoderik den store
(sagans Thidrek af Bern), mot Italien. Odoaker blef
besegrad och hans rike eröfradt af Theoderik, som där
förde en lång och utmärkt regering (493-526). Utan
all jämförelse den ypperste af folkvandringens
germanfurstar, sökte han af all makt att grunda ett
nytt samhällsskick, där romare och germaner skulle
fredligt lefva vid hvarandras sida, där materiell
och andlig odling skulle finna skydd och vård, och
där germanernas skilda stammar skulle förenas till
ett hela västerlandet omfattande folkförbund. Så
länge Theoderik lefde, lyckades han uppehålla en viss
jämvikt mellan de nya rikena, men den ringa framgång,
som följde hans stora plan, gjorde honom mot slutet
af hans lif misstänksam och grym.
Under allt detta hade det östromerska riket
rätt väl lyckats bevara sin maktställning, dels
genom dugliga regenters förtjänst, dels i följd
af Konstantinopel ypperliga läge, som trotsade
alla anfall från de i belägringskonsten föga
förfarna germanerna. Äfven af dem erkändes det
som arf vinge till Roms makt och ansågs med den
vördnad, som af ålder följde romarnamnet. Icke
utan framgång sökte kejsar Justinianus (527-565)
genom sina utmärkta fältherrar Belisarius
och Narses att återställa riket i dess gamla
storhet. Belisarius eröfrade Enhvar sin egen lärare,
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
