Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
tänkte blott på att rycka åt sig största möjliga del
af bytet. Fredsunderhandlingar upptogos flere gånger,
men utan resultat, under det de svenska generalerna
Baner och Torstenson och den franske Turenne fortsatte
kriget, som till slut nästan ödelagt hela Tyskland
och vållat en ohygglig förvildning bland den till en
tredjedel minskade befolkningen. Sent omsider, då alla
parter voro uttröttade, slöts 1648 i städerna Munster
och Osnabruck den efter dem så kallade westfaliska
freden. Frankrike vann Elsass vid Rhen, som det
behållit intill våra dagar; Sverige fick med större
delen af Pommern och landskapet Bremen herraväldet
öfver inloppet till de stora tyska floderna Öder, Elbe
och Weser. De särskilda staterna skulle behållas vid
den religion de hvar för sig hade, men deras politiska
själfständighet vardt så betydligt förstärkt, att
kejsarmakten därmed i själfva verket sjönk ned till
en skugga. Det förnämsta resultatet af det långvariga
och ödeläggande kriget var sålunda att det habsburgska
husets öfvermakt i Europa vardt fullständigt bruten;
och i dess ställe framträdde nu till en tid Frankrike
och Sverige såsom de ledande hufvudmakterna.
Det var i denna fred, som Schweiz och Holland blefvo
fullständigt lösta från det tyska riket. Sckweiz
fortfor att lefva sitt stilla och obemärkta lif,
skyddadt af sina berg ej mindre än af grannarnes
afundsjuka, då ingen makt ville tillåta den andra
att taga i besittning någon del däraf. Holland
hade däremot på otroligt kort tid svingat sig upp
till härskarmakten på hafven. I den jättekamp,
som sönderslet Tyskland, tog det ingen del, då
det var upptaget med att mot Spanien skydda sitt
mödosamt tillkämpade oberoende. Men de sjödugliga
holländarne gingo därvid snart anfallsvis till väga,
och spanjorerna fingo inom kort på alla haf röna
deras öfverlägsenhet. I synnerhet blefvo de gamla
portugisiska besittningarna, som med moderlandet
1580 kommit under Spanien, föremål för holländarnes
eröfringsförsök. Otroliga rikedomar samlade sig i
deras händer, och snart voro de obestridda herrar på
alla haf mellan Goda hoppsudden och Japan, hvarvid
Portugals gamla indiska välde utom några få svaga
rester föll i deras händer. Af den förbittring mot
Spanien, som detta väckte hos portugiserna och som
spanjorerna ytterligare ökade genom sin okloka och
godtyckliga vanstyrelse, förstod Richelieu slugt att
begagna sig, då han under sina fientligheter med
Spanien lyckades tillställa ett uppror i Portugal
(1640), som ledde till spanjorernas förjagande och
Portugals förklarande för ett själfständigt rike
under det med dess förra konungar besläktade huset
Braganza. Äfven i Italien - hvars öfriga stater
alltmera råkat i förfall, i synnerhet sjöstaterna
Genua och Venedig, sedan världshandeln slagit in på
nya banor - gjordes försök till uppror mot Spanien,
men utan framgång. Medan Holland hastigt steg till
storhetens höjd, hade den andra protestantiska
sjömakten, England, efter Elisabets död afhållit
sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
