Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Sedan ionierna i Mindre Asien och dorerna lämnat sin
tribut, är det ionierna i Ättika, som nu träda fram
och fullända verket. Här på Ättikas heliga mark är
det, som det klassiska dramat f ödes. Utvecklingen
går som genom ett trollslag. Knappt femti år behöfvas
därtill.
Som alltid är det i samband med religionen dramats
uppkomst står.
Det är de årligen återkommande festerna till Dionysos’
ära, som äro dess vagga.
Det lyriska elementet var folkets dityramber vid
festen, det episka dess ledares berättelse om gudens
öden. Det första steget var att sätta dessa element i
förbindelse med hvarandra och införa en dialog mellan
körens ledare och en viss medlem af kören. Då detta
var gjordt, fanns dramat i sin enklaste form redan
till. Denna nyhet tillskrifves athenaren Thespis,
som lefde i midten af det sjette århundradet före Kr.
Det grekiska dramat har, som alla andra, de två
arterna tragedi och komedi. Tragedien uppstod vid de
stora eller stadsdionysierna, komedien vid de mindre
eller landtdionysierna. Båda gåfvos som en gärd åt
Dionysos och under den i Grekland så vanliga formen
af offentliga täflingsspel. Sitt namn fick tragedien
däraf, att kören, som deltog i utförandet, var klädd
i bockhudar (tragos = bock).
Den grekiska tragedien är till sin form strängt
regelbunden. Den består, när den är färdigbildad, dels
af dialogen, dels af de körer, som ofta afbryta dess
gång. Dess ämnen togos till en början ur Dionysos’
historia, sedan ur gudasagorna i allmänhet och
slutligen ur hjältesagorna. Öfver den kretsen gick den
aldrig. En egendomlighet med den var att den till en
början var skrifven i form af trilogier, d. v. s. att
det ämne, som skulle framställas, behandlades i
tre med hvarandra sammanhängande stycken. Dessa
uppfördes på samma dag och efterföljdes af ett kort
s. k. satyr spel.
l fråga om uppförandet märkes den egenheten, att, hur
stort personernas antal än var, de aldrig under den
klassiska tiden utfördes af flere än tre skådespelare,
af hvilka då hvar och en hade flere roler att återge.
Skådespelarne voro försedda med mask samt uppstoppade,
så att de sågo större ut än i verkligheten. De
uppträdde på själfva scenen. Kören, som beledsagade
sin sång med af mätta dansrörelser, syntes på en plats
nedanför scenen, ungefär där orkestern är placerad
på våra teatrar.
Dramat uppfördes i sträck, utan mellanakter.
Sin första form fick det, som sagdt, af Thespis,
sin vidare utveckling af Aischylos, sin fulländning
i formellt hänseende under Sofokles. Tecken till dess
börjande förfall visade sig redan under den siste af
de tre stora tragöderna, Euripides.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
