Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Den indiska lyriken är ytterst rik. Det finns
bl. a. två samlingar, af hvilka den ena, gjord 1205,
innehåller verser af 446 olika skalder, den andra,
hopförd under 1300-talet, innehåller 6,000 verser,
hopsamlade från 264 olika författare.
Dikterna äro vanligen korta, antingen hymner,
kärleksdikter och naturskildringar eller lärodikter,
llena lärodikter finns det äfven ett stort antal
af. Synnerligen rik är den hinduiska litteraturen
på korta, af en enda strof bestående vishets- eller
sederegler. De senaste samlingarna af dylika äro från
tolfte århundradet af vår tideräkning.
Om vi därför anse den hinduiska konstpoesien
börja med vedasångerna och sluta med nyssnämnda
tänkespråkssamlingar, omfattar dess utveckling en
tid af närmare 3,000 år.
De andra utomeuropeiska landen ha för vår kultur och
litteratur haft föga betydelse mot Indien.
Dock böra vi här i förbigående nämna några ord om dem.
Af de längst öster ut belägna har den kinesiska
litteraturen blott föga att bjuda på. Den är af
vördnadsvärd ålder, men strängt formalistisk och
snarare retorisk än poetisk. Detta märkes helst på
lyriken, mot hvars form trubadurernas och italienarnas
mest invecklade diktarter äro enkla och naturliga.
Största utbredningen ha i Kina prosalitteraturen,
romanen och historieskrifningen tagit.
Däremot är den japanska poesien, i synnerhet i sin
äldsta form, innan den rönte inflytande från Kina,
fullt njutbar för europeiska läsare. De små i ett
slags distikonform affattade epigrammatiska dikter,
s. k. utasy som finnas kvar från denna tid, besitta
en intagande poetisk fägring.
Den hebreiska litteraturen har ur religiös
synpunkt för oss haft en ingripande betydelse, I
litteraturhistoriskt afseende åter har dess inflytande
i västerlandet varit jämförelsevis obetydligt. Vi
kunna därför i detta sammanhang behandla den endast
i förbigående. Af de minnesmärken på hebreiska, som
kommit till vår tids kännedom, äro de flesta och mest
betydande samlade i Gamla testamentet. Dess skrifter
tala om ett folk med hög, om än något trång fantasi,
stränga moraliska begrepp och en stundom glödande
lidelse. Från poetisk synpunkt mest framträdande
är hebreernas lyrik, dels deras hymnlyrik, som
i Psaltaren fått ett ytterst högstämdt uttryck,
dels en kärlekslyrik af lågande och österländsk
karakter, sådan som möter oss i- Höga visan, dels
den storslagna reflexionslyriken i Jobs bok. Bland
de egentliga lärodikterna intages främsta rummet
af Predikaren. Höga visan och Jobs bok äro delvis
dramatiskt byggda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
