Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
när de 1765 först upptäcktes och i moderniserad
form utgåfvos af engelsmannen Macpherson, verkade
så befruktande på den i den abstrakta klassicitetens
tvångströja då insnörda europeiska litteraturen och
voro en kraftigt bidragande orsak till den romantiska
skolans framträdande, hvilken ju i det hela stod på
den nationella folkdiktningens grund.
Vidare må erinras om finnarnes nationalepos Kalevala,
svårmodigt, men af stor sedlig renhet.
Den andra insatsen i medeltidens litterära lif är
kyrkans latinska poesi. Den klassiska litteraturen
var glömd, men därför ej den senlatinska.
Det är så väl den Östromerska, grekisk-katolska
som den västromer-ska, romersk-katolska kyrkan,
som här bidragit.
Den grekiska kyrkan ha vi att tacka för så väl en
lyrisk insats, psalmer, som en episk, legender.
För oss märklig är Pisides’ skapelsehistoria
Hexaerneron, som sedan öfversattes på latin och
genom en fransk mellanhand La semaine pri-maire (Den
första veckan) ligger till grund för den Håkan Spegel
till-skrifna dikten Guds verk och hvila.
Den västromerska kyrkans förnämsta insats äro de
förträffliga psalmer, hvilka flere af dess lärare
skrefvo och som - dels i sin ursprungliga form,
dels omskrifna - sjungas än i dag.
Från denna tid är den katolska kyrkans allbekanta hymn
»Te Deum laudamus» (O Gud, vi lof va dig), skrifven
af biskop Ambrosius i Milano (f 397), en psalm af
spanjoren Prudentius (f 405), som är förebilden till
J. O. Wallins »Nu tystne de klagande ljuden», »Dies
irae» (Vredens dag), skrifven af Thomas a Celano samt
den af svensken Nicolaus Hermanni författade hymnen
till den heliga Birgitta »Rosa rörans bonitatem»
(Rena ros, af godhet fager).
Jämte den kyrkliga latinska poesien finns det
dock äfven en profan. Hit höra framför allt
de första dramatiska försöken. Om dem få vi
emellertid tala längre fram, när vi komma in på
medeltidsdramat. Vidare ha vi där de sagosamlingar,
som, kommande öster ifrån, gåfvo stoff till en hel
flod af folkböcker, som sträckt sig ända till våra
dagar. I allmänhet tjänar latinet som förmedlingsspråk
mellan öster- och västerlandet. Gången för en saga
är, när den kommer längst bort ifrån, vanligen den,
att den från sitt hemland i östern blir öfverflyttad
till Grekland, från grekiska öfversattes till latin,
sedan till franska, så till holländska, så till tyska,
så till danska och så till svenska.
De sagor, som nu först möta oss på latin, äro i en
mycket förändrad form framställda berättelser om
det trojanska kriget samt om Alexander den stores
underbara tåg till Indien.
Den mest bekanta af folkböckerna torde för
öfrigt vara De sju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
