Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till hof och sjöngo till de sköna damernas ära.
Man hade inrättat särskilda s. k. kärlekshof, cours
d’amour, där de höllo sina täflingar, och här samlades
en krets, som med sin beundran och sitt bifall krönte
deras konst. Den förnämsta samlingsplatsen för dessa
täflingar var Toulouse.
Emellertid var det ej endast en veklig kärleks lof de
sjöngo. Under trubadursångens blomstring framträder
äfven en sådan gestalt som Bertrand de Born,
som i sina eldiga krigssånger sjöng vapnens och
de manliga idrotternas ära midt bland förvekligade
älskogspar, en skald, hvars toner klungo som rasslande
svärdshugg bland dufvors kutter. Och under sin sista
tid trädde trubadursången med fri panna och ädla
låter i tankefrihetens tjänst. Albigenserna hade i
de senare trubadurerna lika djärfva och modiga som
skickliga försvarare.
I formellt hänseende har den moderna lyriken
mycket att tacka trubadurerna för. Rimmet och
strofindelningen spredos först genom dem, och många
af de konstrika former, i hvilka poesien än i dag
rör sig, ha sin upprinnelse vid kärlekshofven.
Serenaden har sina anor från Provences dalar, och
ett motiv, som först Shakspeare i den härliga scenen
mellan Romeo och Julia efter deras bröllopsnatt
och sedan Tegnér i Fritjof i Balders hage användt,
motivet om de älskande, som skola skiljas, när
lärkans slag förkunnar morgonens inbrott, men for
att få förlänga sitt möte intala hvarandra, att det
blott är näktergalens drill de höra - detta motiv
möter oss först hos trubadurerna i deras s. k. albas
eller gryningssånger.
Den episka afdelningen af riddarpoesien åter
blomstrade i norra Frankrike, framför allt i
Normandie.
Trouvererna behandla de gamla sagokretsarna
om trojanska kriget, alexanderstågen o. d., men
dessutom taga de upp och införa i konstpoesien två
nya ämnesgrupper, som haft och ännu ha en mycket stor
betydelse i poesiens historia och lämnat stoff till
många diktverk ända till våra dagar.
Den ena af dessa sagokretsar omfattar de mer
eller mindre fantastiska, men i alla fall till
sina hufvuddrag på verklighetens grund hvilande
berättelserna om Karl den store och hans hjältar. Till
dem höra sångerna om den ädle, af sin vän Granelon
förrådde Roland, som sedan så utförligt behandlats
i den italienska poesien och ännu så sent som i
våra dagar gifvit uppslaget till fransmannen Henri
de Borniers äfven i Stockholm gifna drama Rolands
dotter. Dit hör äfven den genom drottning Eufemias
visor med Sveriges medeltidslitteratur införlifvade
historien om Flores och Blanzaflor.
Den andra stora sagokrets trouvererna behandlade
voro de blott ur fantasiens värld hämtade, från det
keltiska Wales utgångna berättelserna om den mystiske
konung Artus och hans tolf riddare af det runda bordet
samt deras strider mot troll och jättar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
