- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:359

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

359

visade sig därför outförbart. Men då visste
kyrkans män en annan utväg. De upptogo själfva den
dramatiska formen, men fyllde den med sin läras och
sin lifsåskådnings innehåll.

Som latinet till en början alltjämt var de lärdas och
kyrkans språk, bli äfven medeltidens första dramer
på latin.

Ja, innan en ny och egendomlig form hann framträda,
var det icke blott språket, utan äfven den yttre
formen, som lånades från antiken.

Flere kristna författare gingo tillbaka
både till Grekland och till de gamla romerska
lustspelsförfattarne och lånade af dem hela fraser,
ja, scener till omklädnad för religiösa ämnen.

Så skrifver t. ex. Gregorius af Nazians (f 390)
ett drama, kalladt Den lidande Kristus, i Euripides’
maner med kör och budbärare.

Ja, så långt fram som på 900-talet skrifver den
bekanta nunnan Eoswitha i Gandersheim religiösa
stycken, till hvilka hon lånat formen och uttrycken
från Terentii komedier.

Viktigare än dessa rena efterbildningar från
antiken, hvilka blott hade den betydelsen att
bevara kännedomen om dramats yttre form och jämte
inflytandet från de gamla skådespelarne, som sjunkit
ner till kringstrykande gycklare, gåfvo en insats
uti den moderna komedien, är emellertid det kristna
drama, som utvecklas i samband med den kyrkliga
gudstjänsten. Det var förnämligast åt detta håll, som
prästerna i sin kamp mot den antika teaterns afarter
vände sig, det var på den vägen vårt moderna drama
uppstod, ty det liksom det grekiska har sin rot i
den religiösa kulten.

Det låg redan i den kristna gudstjänsten, sådan den
katolska kyrkan tidigt utbildat den, ett dramatiskt
element.

Mässan med sina olika delar, prästernas offerhandling,
uppläsandet af bibeltexterna samt växelsångerna mellan
prästen och församlingen m. m. bildar ett helt drama.

När nu prästerna, dels för att bekämpa de hedniska
skådespelen, dels för att lättare inskärpa de kristna
lärdomarna hos folket, vilja omgestalta den till ett
slags draina, var steget därför ej svårt att taga.

Det bestod endast uti att man beledsagade uppläsningen
af texten med lefvande tablåer samt sedan utvidgade
vissa detaljer i de heliga berättelserna till
fristående handlingar. De första dylika tablåer,
som gåfvos, voro öfver bröllopet i Kana och Kristi
död. Sådana förekommo redan på 400-talet.

Nästa steg till utbildandet af ett verkligt drama
var att draga in tablåerna och texten i hvarandra,
d. v. s. att låta personerna i tablåerna i dialogform
utföra texten, i stället för att förut en präst blott
läst upp den. Detta sker först på 900-talet. Det
första spåret därtill är att man efter Te deum
på juldagen på detta sätt framställer herdarnas
tillbedjan, Betlehemsstjärnan, barnamordet o. d.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0963.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free