Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
hälften kökslatin, hälften italienska. Viktigare är
dock den s. k. komiska epopén, som i högtrafvande
stil behandlar obetydliga ämnen. Här komma vi under
nästa epok att göra bekantskap med ett af genrens
mest ryktbara alster.
Mest karakteristiskt för epoken blir emellertid det
romantiska epos.
Detta är skrifvet på ottave rime och utmärker sig
vanligen för sin egendomliga blandning af hedniska
och moderna element. De gamla gudarne och jungfru
Maria och helgonen ingripa ömsevis i handlingen
och stå i likhet med de allegoriska figurerna på
tidens målningar som en i jordens strider och sorger
deltagande värld vid sidan af den mänskliga.
Ämnena äro dels hämtade från de gamla sagokretsarna,
dels nationella.
Bland de författare, som behandlat de förra, ha vi
att nämna Matteo Maria Bojardo, död 1494.
Han behandlade i en dikt på 69 i medeltal 50 stanzer
långa sånger Orlando inamorato (Den förälskade Roland)
den gamle paladinens hjältedater.
Han uttömde likväl icke sitt ämne, utan det fortsattes
af Lodovico Ariosto, född 1474 i Reggio, död 1533
i Ferrara. Ariosto skildrar i Orlando furioso (Den
rasande Eoland) en del af Rolands lif, hans harm öfver
sin älskades trolöshet. Men ej heller han kommer till
ämnets slut. Dit når först den spanske skalden Löpe
de Yega i sitt epos Angelicas skönhet.
Ariostos dikt saknar plan och enhet, men dess storhet
ligger i språket, i den lätta ironiska tonen och de
yppigt glödande situationsmålningarna.
Sin höjdpunkt når emellertid det romantiska epos med
Torquato Tasso, som lämnar sagovärlden och förlägger
sitt ämne till historien.
Tasso, född 1544 i Sorrento, död i Rom 1595, hade
att genomgå många vidriga öden och hemföll stundom
åt ett svårmod, som gränsade till vansinne, men var
dock erkänd som diktare och dog, just som han i Rom
skulle skaldekrönas.
Tasso.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
