Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
Meyerbeer sökte förena tysk, italiensk och fransk
stil, följd af Gounod, Saint-Saens, Massenet,
hvilka dock äfven tagit intryck af Wagner. Därjämte
blomstrade den franska comiquen under Btiieldieu,
Auber, Adam, Thomas, Delibes, Bizet, och en
frivol afart däraf (operetten) skapades af
Offenbach. I Tyskland efterföljdes Weber af Spohr,
Marsch-ner, Nicolai, Lortzing, Flotoiv; i llyssland
eftersträfvades en opera på nationell grund af Glinka,
i Sverige af Hallström, i Danmark af Harl-mann m. fl.
Schubert följdes på visans område af Schumann,
Franz, Brahms, Jensen, i Skandinavien af
A. Lindblad, Kjerulf^ Grieg. Visformen ingrep
äfven på instrumcntalmusikcns område uti poetiska
stämningsbilder under namn af Moment musical
(Schubert), Lied ohne Worte (Mendelssohn\ Albumblad
(Schumann), Nocturne (Chopiri) o. s. v. Men-dclssohn
sökte återupplifva det klassiska oratoriet, hvaremot
Schumann odlade det romantiska oratoriet och, jämte
Löwe, balladen, med framgång, följd af i synnerhet
skandinaverna Gade och A. Söderman. Den religiösa
musiken har alltmer upphört att vara strängt kyrklig,
i det att en mera subjektiv anda besjälar dithöraridc
verk af Beethoven, Liszt, Brahms, Jiossini, Ycrdi
m. fi.. Symfonien och kammarmusiken i mer eller
mindre klassisk form bearbetades af Mendelssohn,
Schumann, Spohr, G-ade, Brahms, Reinecke, Volkmann,
Rubinstein, Raff, Tschaikowsky, Dvorak, i Sverige
F. Bemvald, L. Norman, i Norge Svendsen. Sviten, en
tidigare form än sonaten, återupptogs af F. Lachner,
som fick många efterföljare. Berlioz gaf haf d åt
programsymfonien, som ej vill vara blott absolut
musik, utan tillika måla eller föreställa något,
och denna fick ytterligare en symbolisk anstrykning
genom Liszts symfoniska dikter.
Samma sträfvande att förena olika konstområden,
poesi eller måleri, med musik utmärker äfven Wagners
reformsträfvandcn inom operan, i början utgörande
en historiskt nödvändig protest mot den italienska
riktningens öfverdrifter, tillspetsade sig wagnerismen
sedan alltmera i ans]»raket att skapa en ny stil, en
fullkomlig försoning mellan musik och drama, kallad
musikdrama, och mellan sång och tal, kallad talsång,
hvars hafstång ligger i ett ständigt recitativiskt
eller deklamatoriskt sjungande, under det att
det egentliga musikaliska elementet förlägges
i orkestern i form af ett inveckladt symfoniskt
arbete med s. k. ledmotiv. Huru långt denna stil
kan hafva framtiden för sig är ännu omöjligt att
afgöra. Hittills hafva emellertid, med undantag
af Wagners egna, inga lifskraftiga »musikdramer»
komponerats. En af de relativt mest lyckade är säkert
svensken Hallens.
Adolf Lindgren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
