- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:520

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stora rum, det är banhallarna och de stora
expositionsbyggnaderna samt brobyggnaderna.

Djärfvast af hvad man hittills i detta fall sett äro
maskinhallen på 1889 års utställning i Paris samt
den stora järnvägsbron öfver Forth i Skotland, i
hvilka man dock ännu mer har att beundra ingeniö-rens
djärfhet och kunskaper än konstnärens snille och smak.

Skulptur-Skulpturens väsen och teknik.

I skulpturen, där den formomspinnande fantasien är
verksam, går konstnären öfver från att ur abstrakta
massor bilda ett objektivt underlag för ett af
subjektivt lif f vildt konstverk till att framställa
den af detta subjektiva lif fyllda personligheten.

Det material, hvari bildhuggaren arbetar, är lera,
gips, trä, marmor eller metall.

Arbetet går så till, att, när konstnären fått
idén till konstverket, fasthåller han denna i en
liten skiss i lera, som endast anger det blifvande
konstverkets hufvuddrag.

Efter denna skiss utför han sedan en fullfärdig
lermodell.

Denna kan, när den är färdig, brännas och bevaras. Men
vanligen gjutes efter lermodellen en gipsmodell.

Efter denna snidas sedan konstverket i trä, mejslas
det i marmor, gjutes det i en sandform i metall,
vanligen brons, eller utföres det någon gång i ädlare
metall, elfenben eller ädelsten.

Bilden kan antingen vara ståndbild, fristående, eller
hal f bild, relief, d. v. s. att bilden sammanhänger
med den yta, som bildar dess bakgrund.

Framställer ståndbilden det af bildade föremålet
i helfigur, kallas den staty; sker det endast i
bröstbild, kallas den byst. Består konstverket af
flere än en figur, får den namnet grupp.

Reliefen kan antingen springa fram med mindre än
hälften af sin volym från bakgrunden, den kallas
då basrelief, eller med mera än hälften, den kallas
då hautrelief.

En art af relief är medaljen och gemmen, en inom en
rund eller oval ram införd figurbyst eller grupp, en
annan den fortlöpande serien af figurer och grupper,
frisen.

Till sin stil är skulpturen den strängaste af
de bildande konsterna. Dess förnämsta föremål är
människokroppen, naken eller klädd af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/1124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free