Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klingor. 1 bägges ögon lågade
samma svartsjukans dödliga, orimliga hat.
Madame d’Houdetot lade stilla,
som om hon intet hört eller sett, sin
hand på sin älskares arm.
»Jag fryser,» sade hon med en
lätt rysning. Och i det han, vid
ljudet af hennes röst, halft frånvarande
vände sig emot henne:
»Ni har låtit mig vänta en
timme ...» Hon såg upp i hans ögon
och tilläde lägre, en smula vemodigt:
»Det är första gången . . .»
Hur ljuf hennes stämma var: mild
som julinatten, skälfvande, nästan
ödmjukt öm trots ordens förebrående
klang!.. . Som så ofta förr utöfvade
den också nu sin gamla,
oemotståndliga trollkraft på Saint-Lambert. Han
rätade på sig, och de knutna händerna
slappades, då han svarade:
»Under denna timme, Madame,
har ni ej ett ögonblick varit ur mina
tankar.»
På hans röst, på själfva orden
hörde hon, att han ännu ej
fullkomligt förlåtit hennes bedrägeri, men
hon hade honom bredvid sig, hennes
arm hvilade i hans, hon hade hela
natten, hela dagen i morgon, många
andra dagar och nätter för sig: han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
