Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle icke komma att resa ifrån henne
med missnöje och misstro, det lofvade
hon sig själf. Och öfvermodig, glad
öfver att ändtligen ha ridit ut den
värsta stormen, i grunden lättad öfver
att slippa ha någon hemlighet mera
för sin älskare, nickade hon vänligt,
nästan tacksamt till Rousseau, i det
hon vid markisens arm gick förbi
honom öfver gårdens rutiga
marmorgolf.
»Min Gud!» mumlade Rousseau
lidelsefullt smärtsamt, i det han,
stirrande efter henne, såg henne försvinna
bakom pelarna och strax därefter å
nyo dyka upp i ljuset innanför
fönstren. »Har jag då kastat bort mitt
lifs kärlek på ett vuxet barn? —
Äger hon ej en gång en kvinnas hjärta?»
Men så mindes han i samma nu
hennes blick, när den mötte
Saint-Lamberts, hennes stämma, när hon
ropade hans namn. Jo, hon ägde
en kvinnas hjärta — blott icke för
honom!
Jean-Jacques Rousseau satte sig
ensam ned vid marmorfontänen mellan
rosenurnorna och suckade bittert med
ansiktet i händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
