Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samlingsrum, uppassade af Thérése,
medan gumman Le Vasseur hela tiden
höll sig i köket. Nu hade Thérése
ändtligen också försvunnit, och de tre
vännerna voro allena med desserten
och sitt röda vin.
Madame d’Houdetot tog hela
händer fulla med gyllene, duniga
aprikoser — från sin barndom kände hon
väl till, att frukten på Eremitaget
var bättre än både på Chevrette och
Épinay — och lade på herrarnas
tallrikar. Därpå lutade hon sig belåtet
tillbaka i den enkla, men breda och
bekväma stolen och kastade öfver
axeln kärnorna i elden, som flammade
högt i den öppna spiseln bakom henne.
Augustikvällen var redan kall och
fuktig.
Rousseau satt och betraktade henne.
Hennes ljusgrå, stramt sittande
siden-lif antog i ljusskenet alla möjliga,
opalliknande skiftningar, och hvarje
gång hon — med den flammande elden
till bakgrund — böjde sig bakåt och
kastade aprikosstenen, spändes det
glänsande tyget som en silfverbrynja
öfver bröst och skuldror. Hennes
mjuka, melodiska stämma, hennes
klingande, sorglösa skratt liksom dref
bort ända till minnet af Théréses och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
