Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes moders simpla språk och eviga
gräl, hvaråt dessa väggar så länge
gifvit eko. Hennes ljusa, skiftande
sidendräkt, diamantnålarna i hennes
pudrade hår och de långa örhängena
liksom sögo till sig allt ljuset från
brasan och från de två ensliga
vaxljusen på bordet. Hon allena gaf
glans, poesi och skönhet åt det mörka,
trista rummet med dess få och fattiga
möbler.
Icke heller Saint-Lamberts ögon
lämnade henne. Hvar gång hon såg
upp, mötte hon hans stolta och ömma
blick, hvilken hvar gång liksom tog
henne till fånga, gjorde en rättighet
gällande, som hon i detta ögonblick
icke riktigt ville erkänna. Ty där på
andra sidan om henne satt ju Rousseau
med armbågen på bordet och
ansiktet, lutadt mot den knutna handen,
vändt emot henne. När hennes blick
gled ur Saint-Lamberts, fångades den
ovillkorligen af den andres. Dessa på
en gång eldiga och smäktande bruna
ögon, så blixtrande skarpa, så bedjande
varma, liksom drogo henne till sig
och bundo henne. Hon märkte, att
han hvart ögonblick kallade henne
»mitt barn», och hon förstod, att
det var ett slags påminnelse till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
