Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 1. I dalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, -X ______________________________________________•______________’ " •
12 I DALEN.
Se här de tankar som sväfvade för Nannys själ, bcgåfvad med en
dunkel poesi:
”Hvarföre är allt i verlden så olika?
En del blommor äro så enkla och små, att man trampar ned dem,
om man ej noga ser sig före. Andra åter växa högt öfver gräset,
hafva lysande färger och stora kronor... dessa äro de rika. De små
blommorna, de som lätt trampas ned, äro de fattiga.
Så är det äfven med fåglarna — de råda också den ene öfver den
andre — och med menniskorna. .. Fi höra till de fattiga bland dem,
och der borta” (hon vände de milda, sorgsna ögonen mot en aflägsen
punkt), ”der bo de rika ... de äro herrskap ... men herrskapet ser icke
oss, och bönderna och flskrarne säga: ”Gudbevars, inte kunna våra
barn vara gelikar med mamsell Nanny!”
”Mamsell, mamsell”, upprepade hon efter ett par ögonblicks
tystnad. ”det är ju ett hån att kalla mig så... och Magda hette helt visst
också hellre kära mor än fru.
Ack, att vara fattig, är ej det värsta — men att icke ega någon
like... åh, det är mycket, mycket bittrare!”
Nanny satt ännu med blicken riktad på den aflägsna punkten — ett
herrgårds-tak, som höjde sig öfver kullarna — då hennes öra hastigt
träffades af ett buller från sidan.
Hon vände sig och fattade blixtsnabbt den bakom henne liggande
koftan, hvilken hon ej förr med blygsamhetens häftighet kastat på sig —
och blygsamheten var så mycket mer påkallad som det trånga linnet
under badningeu remnat och lemnat en del af axeln bar — än hon till
sin obeskrilliga undran såg en ung man, klädd 1 en liten kort rock,
med rensel på ryggen och en väldig käpp i handen, hoppa öfver den
låga inhägnaden.
En sådan varelse som denne unge man hade Nanny aldrig sett.
Han hade något både hurtigt och trofast i sitt ärliga glada ansigte,
så brynt af solen att det nära nog liknade en zigenares; men det
ljusbruna, lockiga håret — hvilket i rika massor vällde fram under den
bred-skyggiga grå filthatten, som stolt satt på sned öfver hufvudet —
tillförsäkrade genast den häpna Nanny att hon icke här såg någon af dessa
vilda zigenare, för hvilka hon hade en så stor respekt.
Å sin sida syntes vandraren helt öfverraskad att så der oförmodadt
finna sig ansigte mot ansigte med källans nymf.. och för denna kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
