Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 1. I dalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DALEN.
13
vä! den unga flickan tagas, der hon — draperad i sin tunna blå
bom-ullsklädning, med de små blottade fotterna hvilande på gräset, och det
melankoliska ansigtet liksom insvept i slöjan af det långa guldfagra
håret — blygt sänkte sina allvarsamma ögon för den kommandes nyllkna,
men vänliga blick.
”Förlåt, min lilla vackra najad!” sade främlingen glädtigt. ”Det
ser ut som om jag råkat på afväg — jag tycker dock att jag gått så
som man visat mig.”
”Hvart skulle herrn då gå hän?” frågade Nanny med en röst, den
naturen förlänat så mycket behag som en röst kan ega.
”Till Almvik.”
”Ack”, svarade flickan, i det hon kastade en egen blick på
ren-seln, ”jag trodde att herrn icke var af herrskapsbörd.”
”Men, bevars, min lilla dryad — ty jag är icke rätt säker på hvad
jag bör anse dig for — är mitt ansigte en så dålig rekommendation,
att det ej låter mig gälla för folk, emedan jag går med rensel?”
”Ar det då blott herrskaps-menniskor som kallas folk?” frågade
Nanny, och den solskensstråle, som kommit att upplysa hennes ansigte,
lemnade rum för en viss modfälldhet.
”Aj, min gudinna — ju mer jag betraktar dig, dess högre stiger
du i graderna — hvad du sätter åt en stackars vandrare... Men
himlen bevare mig från att göra dig sorgsen, mitt barn! Ifall den saken
kan trösta dig, så må du vara säker om att ingen högre än jag önskar
att alla menniskor vore likar.”
”Är det visst det?”
”Som amen 1 kyrkan... Men säg mig, hur heter du?”
”Nanny.. Nanny i dalen kallar mig folket.”
”På min heder, låter icke det helt poetiskt ... Nå, kallar man dig
ingenting annat?”
”Mamsell Nanny säga de också., men det smärtar mig, ty vi äro
fattiga.”
”Aha, jag tyckte väl jag att det aldrig hängde rätt ihop att du
kunde vara en bondflicka. Men ursäkta min förtrolighet jag var
osäker!”
”Förtrolighet?”
”Nå, jag sade ju du."
”Det lät så godt!”
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
