- Project Runeberg -  Familjen i dalen /
17

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 2. Inom hus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INOM HUS.

17

När du bryter det här brefvet, så vet jag visst att du önskar att
du hade vingar för att flyga till Masthugget i Göteborg, och om jag
finge se dig komma i luften med alla våra små guds englar (Herren
hålie sin hand öfver dem!) rundt omkring dig, så tror jag att jag måste
gråta, ty ingen manhaftighet stode emot den synen, och straxt kastade
jag mig emot dig för att fånga både dig och dem.

Men nu fångar jag endast mina egna tankar, för att sätta dem i
den rätta kursen, och så styra de åter till dig, Magda lilla, med
hels-ningar och underrättelser att jag välbeställd, efter god resa och vid god
helsa, är kommen till Göteborg med briggen Sara Christina den 8:de i
denna månad.

Jag hoppas att far blifvit uppkryad af sommarluften och
gröngräset — det är så friskt och vackert hemmavid, och du och Nanny göra
nog, mina böner förutan, allt hvad j förmår att ställa väl till för far
och att muntra honom, när han är krasllg till humöret och helsan.

Då vi lågo 1 Kanalen, hade jag en grufsamt stygg dröm. Men
drömmar rinna som strömmar, och jag hoppas att intet annat kan vara
för handen än lite bekymmer såsom vanligt vid denna tiden.

Våren är alltid värst, emedan vintern tagit med sig hela den
för-tjenst, som på hösten kommit in.

Nånå, vi äro också många munnar. Gud välsigne barnen — när
de bli stora, sträfva de för oss tillbaka — och jag (det såg du
nog) blef likså glad för lille Manne som för lille Konrad, fastän två
kommit emellan, och skulle vår Herre äfven nästa år skicka oss en likadan
gåfva, så fäller jag icke modet ändå.

Jag hade ärnat att innesluta något penningar i brefvet, men min
själ får jag icke vänta tills Jon Jonsson, som är här med sin skuta,
reser hem i nästa vecka, ty jungman Rask — med hvilken jag skickar
in detta till posten: sjelf kommer jag icke ifrån, emedan det är under
lossningen — är icke så alldeles att lita på, om han råkar på någon
krog: han kunde nog i ovarsamheten tappa brefvet.

På förhand säger jag ifrån att det blir helt lite kontanter denna
gång, men i stället är det varor, som jag lyckats smugla med mig in.
Jon Jonsson har lofvat att föra också dem med sig hem, och så
faller det sig åter en liten vinst på handeln. Det är socker, kaffe,
tobak, bomullsgarn och en packe dukar.

Du, kära .Magda, tar den förnämsta, half-shalen, som ligger of-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famdalen/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free