Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 2. Inom hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
INOM HUS.
vanpå. Nanny skall ha den der näst i ordningen, och Callf den
blårosige näsduken i botten.
Åt far följer en kagge rom, samt lite smått åt barnen.
Du tror aldrig •— men det tror du ändå — hur roligt det är
att neka sig sjelf allt som är möjligt, för att tänka på dem, som
hemma gå!
Gossarna säga att jag liknar en tiger om bord, och visst nog är
jag icke sådan till sjös som jag är 1 brefvet till dig, eller när jag är
hemma hos dig. Men så har jag också ofta nog anledning att vara
uppbragt af stor ledsnad, då jag ser pojkarna — dem jag älskar
liksom lemmar af mig sjelf, ty i manövrerna ha de få sina likar — i
hvarenda hamn supa upp mer än hälften af hyran, den de behöfde
gömma hem, de likså väl som jag. Men det lönar icke att predika, fastän
jag aldrig kan låta bli det, och oss emellan, Uns ingen af dem som icke
i en knapp vändning ville våga lifvet för den der tigern — nånå, de
veta att icke heller lian skulle besinna sig på att, om det så gällde,
slita dem ur sjelfva hafsfruns armar.
Men hör på, Magda lilla, till sist ett ord apart!
Jag är icke så fin och kunnig af mig jag som far varit i sina
dagar, men jag har ändå vett och ömma känslor, och jag vill icke
mera såra dig, än jag ville gå åstad och göra en skamfull gerning. Men
det är så, bör du veta, att någon ringt för mina öron om en viss man,
som jag förr en gång haft lust att vrida om nacken på, emedan han,
under det vi sutto i Guds hus, oftare såg på dig än på presten.
Men får jag, när jag kommer hem, förnimma att smilurn på
Almvik kastat sina nät i mitt farvatten, ja, har han bara tittat åt den
leden, så må han skylla sig sjelf. Nå, jag litar på dig som på gull
— det var ieke annat jag ville säga.
Och nu farväl, mitt hjerta och min blomma!
Du skall framföra alla ömma helsningar till far först och sist och
så till syskonen och barnen från
din trogne man
Ragnar Lönner.
P. S. I klara stillsamma nätter, då jag har vakten, ser jag dig
gunga i kölvattnet efter fartyget. Men är det dimma och mörker, då
tittar du fram rakt vid min sida, och ljuset från nakterhuset lyser då
så innerligt vackert på dig. Jag ser också lille Konrad som en stor fyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
