Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 4. Kammaren och Loftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMMAREN OCH LÖPTET.
31
Men för att verkställa denna manöver, hvilket troligen var hans
åstnndan, giek han lika försigtigt till väga. Hufvudet sjönk tum för tum,
men drogs stundom åter tillbaka. Ändtligen stod han icke längre emot
frestelsen, utan begrafde hela ansigtet i blomsterqvasten.
Men hasligt drog han sig tillbaka — han hade fått en tanke, som
gjorde hans drag långa och bistra.
Och nyss syntes han likväl vara så lycklig!
Nanny, som stod med sitt lilla vackra ansigte tryckt intill rutan
— aldrig hade hennes ringa verld förefallit henne så frisk och grönskande
som i qväll — Nanny hörde ej att dörren öppnades och att Calle klef
in med sina egna, höga och långa steg.
”Tack!” sade Calle.
Nanny svarade ej; hennes öron lyssnade på återljudet af den röst,
som hon i går hört.
”Tack!” sade Calle än en gång.
Nu spratt Nanny till och vände sig om.
”För hvad då?”
”Rosorna, vet jag!”
”Hvilka rosor?”
”Kors!”
Calle började småle och titta i väggen.
Har du fått några syrener in till dig, Calle, så är det icke jag
som gifvit dig dem.”
”Jaså — det är väl lill-Kerstin då?”
”Nej, käre Calle du, det är den som är snällare än både jag och
lill-Kerstin!”
”Hvem kunde det vara?”
”Magda, förstås!”
”Asch” ... Calle klef ett högt steg framåt... ”Magda — jo visst ock?”
”Fråga, så får du höra!”
”Åh nej... men det är så, att jag tycker de lukta så innerligt
godt, fast jag aldrig kommer mig till att bryta af dem: de se så
vackra ut, der de sitta i sin grönska.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
