Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 7. Jagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
JAGTEN.
han väl kunnat stå der tills patronen vaknat, derest icke en ljus idé
trängt in i hans hufvud.
”Kors”, sade han, ”det är alls inget villebråd opptaget i
räkningen!” och som till och med den enfaldigaste har förmåga att bevisa sig
hvad han vill bli öfvertygad om, och framför allt att tro på säkerheten
af sina argumenter, bief Calle fullt tillfredsställd med det argument, som
han hittat.
Och rent af förgätande slutet af budordet, det han i alla fall
krånglat bort — ”ej heller något hvad honom tillhörer” .— sträckte han sig
nu helt hurtigt fram öfver gärdsgårdsstörarna och grep tag i hararna, som
lågo närmast. En lång gren hjelpte honom sedan att fånga rapphönsen.
Medan manövern verkställdes, stod patronens skaifare — som ej
långt aflägsnat sig — tätt bakom Calle. Men i stället att hejda denne
eller hjelpa honom med förklaringen af budorden, fröjdade han sig
tvert-om innerligt åt patronens olycka, ett nöje, som likväl icke var honom
i vägen för ett annat, nemligen att angifva tjufven — icke skulle väl
ändå patronen göra stackars Calle något ondt, men honom (skalfaren)
kunde deremot detta nit i patronens Ijenst inbringa ännu några hackor.
Calle hade väl märkt att han hade ett vittne, men som detta vittne
genom sina nickningar och blinkningar syntes uppmuntra honom, brydde
han sig icke om att han bief sedd.
Och nu, efter fullbordad seger, skyndade han hem till Magda.
Men här mötte honom det svåraste.
Magda, som befann sig ensam utanför huset, råkade i riktig
förtjusning vid åsynen af vildbrådet. Hennes första fråga var dock
naturligtvis den, hvar Calle hade fått det.
”Är det icke nog att det är här ?” Invände Calle, der han stod och
vände hatten mellan händerna.
”Jesus — du har väl icke kommit åt det på orätt väg heller?”
”Nej, jag gick vägen gerad fram!”
”Du får icke vara illmarig, Calle lille, utan ge mig vackert
besked nu!” •
”Icke skall du beskylla mig för att vara illmarig!”
”Nej, det kom bara så förfluget — jag vet nog att du är en rar
gosse, och om du håller af mig...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
