Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 7. Jagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAGTEN.
49
"Jo, något!”
”... så säger du hvem som gett dig allt det der, eller om du
lof-vat att arbeta för det, eller...”
”Jag har allaredan arbetat för det!” svarade Calle skrattande...
”Men nu får jag springa min väg, annars kommer jag för sent till
Sun-nangården.”
Och härmed började Calle lägga i väg med sina långa ben.
"Calle, Calle, ännu ett ord... vänta då, Calle!”
"Jag försinkar mig”... Han stannade likväl.
"Säg baraste om du fått vildbrådet ärligt?”
Calle, förlitande sig på tionde bud-ordet, der harar och rapphöns
ej voro upptagna, svarade listigt nog:
"Om du tvlflar på min ärlighet, så skall jag lägga fram katchesen
— tror du på den?”
"Och är det då riktigt säkert att du icke gjort något, som der är
förbjudet?"
"Ja, det är ganska säkert!”
"Då är jag nöjd. Och tack skall du ha, min beskedlige Calle!”
"Beskedlige — jo, det tycker väl Magda, kan jag tänka?”
"Det tycker jag visst, och derföre håller jag af dig.”
Calle började småskratta, under det han ställde sig, likt en trana,
än på ena, än på andra foten — det var så hans lag, när han blef
riktigt upprymd.
"Jaså, du menar att du håller af den stackars Calle ett lite grand
— det vore något roligt det!”
”Ah, Calle är min egen gosse!” Och medan Magda pratade, redde
hon ut garnhärfvorna, dem hon till blekning hade upphängda på gården.
. "Hör", sade Calle, i det han nalkades henne på några stegs
af-stånd, "skulle Magda gråta en endaste tår på min mull, om vår Herre
toge bort mig?”
Det låg så mycken ödmjukhet och tillika en så stor ängslan i denna
fråga, att Magda helt bevekt svarade:
"Det blefve visst mer än en endaste, min Calle, ty jag tror icke
att någon har dig så kär som jag”.
"Tackar aldra mjukast!” inföll Calle och gjorde en ordentlig liten
grop i marken genom de skrapningar, som skulle föreställa en bug-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
