Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 8. Jägaren i skogen och vid hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
JÄGAKEN I SKOGEN OCH VID HEMKOMSTEN.
jagten, klaga öfver trötthet för en liten barnlek... tvi, sådana karlar...
Men kan dn icke alls fundera ut hvem som tagit det?”
”Nej, min vän, nej, jag försäkrar att jag icke begriper det — jag
kan ju icke ana hvad som passerar under min sömn.”
”Och derför anar du heller ingenting under hela din lifstid ... Men
se der kommer lille Gottlieb svängande med en orre i handen. Jojo,
han låter icke stjäla bort sitt — galanta gossen!”
Och fru Ulrique-Eugenie satte sig i rörelse nedför trappan att med
den moderligaste vänlighet emottaga sin systerson.
”Nå, tack, min snälle gosse! Din morbror har haft otur i dag...
Men kom med mig i mjölk-kammaren nu, så skall du få äta grädden af
en hel filbunke!”
”Kära moster, låt mjölken följa med — jag känner mig i stånd att
expediera alltsammans, bunken inberäknad!”
”Så expediera då alltsammans, min söte gosse. .. sedan skall du
få följa med mig på min blekbacke och se på mitt lärft — vi skola
välja ut ett stycke... begriper du något?”
”Aldrig ett ord — det är ju ett helt mysterium — men jag
begriper desto bättre att ingen systerson på hela skandinaviska half-ön eger
en moster med mera älskvärda egenskaper!”
”Din smickrare — det är väl att du är min systerson, eljest kunde
Fabian bli jaloux!”
”Det svär jag icke på att han ej får skäl till ändå, ty jag vet ej
att det är systersönerna förbjudet att tillbe sina tanter!”
Efter detta lilla morgon-prat steg Gottlieb så i gunsten, att han kunde
vänta sig ett ganska angenämt husligt lif.
Och snart blef det ännu bättre, då tant började summera hans talanger.
Hvad kunde han icke allt, den gossen!
Utan att omnämna att han på ett det aldra märkvärdigaste sätt
förmådde roa lille Jean-Ulrik, patronagets enda arfvinge, kunde han rita
de ”charmantaste” ek-löf på moster Ulrikas i bågen uppspända
sidentäcke. Vidare läste han högt ur hennes favorit-böcker och tog med det
mest himmelska tålamod tillbaka alla de .rörande ställen, vid hvilka
hon smäktande suckade da capo. Vidare sjöng han — den
oförliknelige systersonen — till gitarren icke blott ”jänta och jag”, utan äfven
moster Ulrikas älsklingssång: ”Uppå fältets gröna parker, i de dystra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
