Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 8. Jägaren i skogen och vid hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄGAREN I SKOGEN OCH VID HEMKOMSTEN.
55
bergens vrår”. Och slutligen fans ingen qvinna i hela huset som kunde
mäta sig med Gottlieb i konsten att skära bönor.
Kortligen: det var en systerson att leta efter!
Och hvem vet om det stannat vid det mystiska lärftsstycket, som
skulle beses på bleket. derest icke...........
Stackars Gottlieb, der du nu går trygg i ditt vunna gunstlingsskap,
för att i mjölkkammaren expediera den lockande filbunken, anar du ej
att denna din ömma tants helgedom en dag skall tillslutas för dig?
O, öde, alltid lägger du dig i allting — det är såsom den bibliske
konungen klagar: ingenting finnes varaktigt under solen ....
Men tror väl någon att patron Fabian — der han, öfvergifven af
sin hustru och hennes omsorger, åter sjönk ned på soffan för att sofva
— kände något slags liknelse till dåligt lynne öfver denna kärlekslösa
vårdslöshet ? Nej, han föredrog tusen gånger både hunger och törst
framför sin Ulgenies närvaro denna stund.
Icke att detta härledde sig från bannorna — nej, nej, af en helt
annan orsak! Och visst är, att om fru Ulrique-Eugenie anat att det var
samvetsqvalen och fruktan som tagit hennes man i beslag, så hade det
ock blifvit annat af än den lätta morgondagg, som redan fallit.
Efter middagen, då Gottliebs orre någorlunda försonat fru
Ulrique-Eugenie med den stora förlusten, yttrade vår patron inställsamt:
”Har du några helsningar till prostgården, söta Ulgenie — jag
rider ditöfver och talar med prosten angående socknestämman om söndag.”
”Nå, det var bra. .. Tag då Gottlieb med, så får han se
mamsellerna — de ha minst sina två tunnor guld hvardera”.
Vid detta förslag mörknade patronens ansigte.
Men förmörkelsen drog åter bort, och det första leende Gottlieb
erhållit af sin värde farbror, träffade honom, då han Inföll:
”Nej, kära moster, icke i dag: jag måste skrifva till mamma!”
Han hade ej lust att försumma sin första lektion i dalen!
”Aktningsvärde pojke, som icke för nöjet förgäter dina pligter .—
bevare mig att inleda dig i frestelse... Och du, Fabian, kom och kyss
mig: din Ulgenie har icke längre hjerta att neka dig vara lycklig!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
