Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 11. Fisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKET.
71
Fiske utgjorde just ett af vår patronessas älsklingsnöjen, ehuru hon
sjelf aldrig försökte det oftare än då hon, i förtrytelsen öfver sin mans
dumma otur, häftigt slängde bort parasollen och ryckte metspöet till
sig. Och vare sig då att herrskarinnan på nedra bottnen ville visa en
artighet mot regerande drottningen i öfra regionerna — man känner att
damerna sins emellan äro fallna för ceremonier — eller att någon liten
ströf-kår blifvit efter och sålunda råkat falla i fiendens händer .. allt
nog: fru Ulrique-Eugenie hade vanligtvis tur; men hon nyttjade icke
sin förmånsrätt, för att ej, såsom hon sade, komma sin man att rodna.
Då patronen hann ned, stod hans ömma maka redan färdig med
lille Jean-Ulrik vid handen, och för den äkta mannen återstod ej annat
än att hjelpa sina skatter i båten och att, sedan han rott ut så långt
som hans hustru funnit lämpligt, släppa årorna och fälla metrefven.
"Det är då bra besynnerligt, min käre Fabian, att du jemt förhåller
dig som en automat, när du fiskar!”
Med denna förebråelse öppnade patronessan sina klagoslussar, hvilka
synnerligast under alla promenader flngo sin fulla frihet.
"En automat, min vän?”
"En stock, en verklig stock... du vänder ej ens på hufvudet —
det är precist som om du vore ensam i båten och din hustrus sällskap
vore det tråkigaste du visste!"
"Men, kära du, jag måste ju vara uppmärksam på när det nappar!
Ifall jag jemt vände mig om... ”
”.. så förlorade du väl derföre icke känseln ? Men du tycker om
att det för folk, som vi kunna möta, ser ut som om du vore herre
åtminstone i båten, i brist på bättre — stackars man, så enfaldigt!”
"Kära Ulrique-Eugenie, blir det jag som skall uppbära hvad du
sparade din systerson — jag tycker...”
"Nå, hvad tycker du?”
"Åh, bara det att jag har tillräckligt med den vanliga tyngden af
ditt lynne, utan att denna tyngd behöfver ökas med någon främmande
börda!”
"Tyngd.. börda..lynne — är karln tokig .. är det till mig, din
hustru, du ställer sådant täl, din hustru, som med ett helgons tålamod
fördrager din sömnaktighet, din lojhet, din brist på kärlek och ömhet
... åh, detta är alldeles utomordentligt, det är ovärdigt, det är
skänd-ligt!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
