Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 11. Fisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
FISKET.
”Se så, Ulgenie, blif icke så häftig — du vet väl om jag är tålig!”
”Än jag då? Att vara gift med ett sådant våp till man! Om din
hustru kurtiseras midtför din näsa, låter du det passera: du ser ingenting,
du hör ingenting — jag kunde vara dig otrogen, och du sofve ändå.
O öde, o tid, o lif af bitterhet, en slik karl kan bringa en hustru till
förtvillan, och från förtviilan är blott ett enda steg till vansinne!”
”Nå, hvem är det då nu som kurtiserar dig?”
I detta nu låg liksom ett tillkännagifvande att saken ej var så
alldeles ny.
Och ny var den ej heller, ty som hvar och en har sina svagheter
här i verlden, så hade fru Ulrique-Eugenie den, att inbilla sig det hvarje
karl, som talade med henne, genast blef kär; och visade han den
minsta smula artighet, så benämdes det kurtis.
Men nu var det en olycka framför andra, att hvad helst den
med-görlige mannen kunde förmås till, förmåddes han dock ej att spela
Otello — och likväl, om han förstått sin sak, kunde det hafva legat i
hans egen makt att svinga sig upp på den äktenskapliga thronen.
En svartsjuk tyrann skulle hafva böjt den förtjusta patronessan som
ett rör: han hade kunnat trampa henne under sina fötter, och hon skulle
hafva kysst dem.
Men nu kysste han i stället hennes, och derföre trampade hon
honom; och om hon ej rättfärdigade de förebråelser, som gjordes
Desde-mona, var det just icke så helt och hållet hennes eget fel. Men
hvar-till hade det i alla fall tjenat? Otello var ju en lysande dikt, som
ingen, och minst hennes Fabian, skulle förverkliga. Ack, hvarföre var
hon ej sjelf född med samma lugn? Hvarföre plågade hon sig
stundom med svartsjuka inbillningar, till hvilka hon, enligt hvad hon
trodde och visste, icke hade ringaste anledning.
”Min Fabian”, plägade hon tröstande säga till sig sjelf, ”skall
aldrig kunna bli mig otrogen: han är för trög att tänka på annat än
soffan och tobakspipan”..........
Men vi återgå till samtalet mellan vårt äkta par.
”Hvem är det då nu som kurtiserar dig?” frågade mannen.
Fru Ulrique-Eugenie höjde en vädjande blick till himlen: ”Han
frågar mig hvem — han har icke ens sett det!”
”Nej, min själ jag det har!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
