Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 11. Fisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKET.
73
”Och likväl har just under hela denna dag” — hon vände
rodnande bort hufvudet...
”Kors, här har ju icke varit någon annan än adjunkten, som följde
hit prestgårds-mamsellerna och reste före dem!”
”Ingen annan.... än om det vore nog: om denne intressante och
upplyste man, som eger en förtjusande samtalsgåfva, om han, säger jag...”
”Än se’n?”
”.. hänförd af de ringa behag, som du aldrig förmått uppskatta,
intagits af en stilla och mild passion?”
”Adjunkten — huru: tror du att han fattat en hemlig böjelse för dig ?”
”Jag sade icke böjelse: jag sade passion — du begriper icke det
ordet, du!”
”Nej, det är sant!” stammade patronen, och det var nu hans tur att rodna.
”Beskedlige Josef!” Frun smålog åt sitt eget skämt.
Derefter återtog hon:
”Jag är mycket villrådig om jag bör låta honom märka att jag
genomskådat hans känslor. Men i samma stund nödgas jag förbjuda
honom huset, hvilket vore att låta allmänheten få del af detta grannlaga
förhållande.”
”Om jag finge ge dig ett råd, min vän...”
”Hvarför icke, min käre Fabian — du är ju 1 alla fall min man
och har som sådan rätt att yttra din tanke.”
”Då är mitt råd: låt allt gå som det går!”
”Men fruktar du då ingenting, bäfvar du ej för möjligheten af en
olycka I"
”Ab, min bästa Ulgenle, kan jag glömma din sinnesstyrka, din dygd?”
”Det är sant: jag eger dessa vapen — och jag tackar dig, dyre
Fabian”.... (efter vanligheten följde några smekande sol-glimtar på det
kyliga ovädret).... ”jag tackar dig, dyre Fabian, för det du gör mig
rättvisa . .. Emellertid förlåt, min vän, att jag upprör din känsla! Men
det finnes ögonblick, då äfven den starkaste kan vara svag.”
”Icke du, min vän, aldrig du!”
Denna förargliga tillförsigt hade så när retat vår patronessa på
nytt. Men hon upptog hastigt en ny idé, som gjorde nödvändigt för
henne att bibehålla sitt sentimentala utseende.
”Låt oss Jemna den beklagansvärde unge presten!” sade hon. ”Jag
har ännu ett förtroende att gifva dig.”
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
