Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 11. Fisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
FISKET.
”Ännu ett?”
”Denna bekännelse rör så att säga ett barn, och jag fruktar för
detta älskade barns väl.”
”Förklara dig!”
”Du får icke fatta hat till honom, Fabian! Ty på min heder —
jag ansvarar derför vid mitt lif — den stackars gossen förstår sig ej
sjelf, och det är alltsammans ingenting annat än en af dessa platoniska
lågor, som uppstå i ynglingens sinne, då han händelsevis träffar i sin
väg någon person, hvilken erinrar om dragen af det besmyckade ideal,
som lefver i hans unga inbillning.”
”Du skulle väl icke med denna målning vilja hänsyfta på Gottlieb ?”
”Fabian ... hvarför tager du denna hånfulla ton? Skulle du, som
visat undseende med så många, just för din hämd utse detta oskyldiga
offer, som — jag upprepar det — icke känner sin skuld? Det var
blott en tillfällighet som gjorde mig bekant med hans hjertas hemlighet.”
”Törs jag fråga efter den tillfälligheten?”
”Gerna... Jag har, oss emellan, i mitt sinne utsett en af
prostflickorna till hans husfru. Jag bjöd dem hit i dag, han ilydde dem: han
återvände till denna enslighet, som han hvarje afton söker, antingen före
eller efter våra promenader ... det är en instinkt som tvingar honom
att Jemna huset, då du icke är närvarande. Och ej nog härmed: då
jag förebrår honom detta fel och förklarar min mening i afseende på det
förmånliga partiet, tager han sig mod att förklara mig tillbaka att han
vill ha sitt hjertas rättigheter för sig sjelf.”
”Och du har trott, min vän, att det är du som är skulden till allt
det der?”
”Jag har beklagat att så är — ingenting vidare!”
”Nåväl, kära Ulgenie, från denna samvetsbörda skall jag befria dig!”
Vår patron, som knappt kunde hålla sig allvarsam, talade med ovanlig
liflighet, hvilket härilöt deraf att han nu såg ett förträffligt tillfälle att,
utan beskyllning för elaka afsigter, få göra sig af med en person, hvars
närvaro utgjorde ett hinder för honom sjelf.
”Hvad är det du pratar — hvad vet du om min systerson?”
”Åh, bara det att han har en liten kurtis för sig, och att det är
den som upptager tiden både under hans för- och eftermiddags-vandringar.”
”Han — han ha en kurtis?”
”Jo, så står det till!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
