Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 12. Sorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SORGEN.
79
Och sade hon nu: ”Du arbetar ihjäl dig, inin Calle!” då föll Calle
i ett högt skratt, och blef sedan så stark att han trodde sig vara
en jätte.
När han så stökat undan det nödigaste hemmavid, hittade han
slutligen på att Jemna dalen, men ej mera för att blifva barnpiga, utan för
att låta leja sig till ut-arbete; och då han vid hemkomsten lade
dagspenningen på Magdas väfstol, kunde man ibland se huru någonting ”klart”
skimrade på den smutsiga sedellappen. Det var en glädjetår.
Magda sade ej något. Hon vågade ej mer berömma honom: hon
hade sett hvad verkan det hade. Men sedan pingstliljorna och
syrenerna tagit slut, kom turen till ”träd-rosorna”, tulpanerna och lavendeln,
och hur trött än Magda om aftonen var, satte hon dock med egen hand
en ny qvast i Calles mugg.
Sent omsider, eller rättare alltför snart — efter sju veckors
rättegång — föll domen angående det i beslag tagna godset, och som herr
Lönner ej kunde erlägga de ådömda och för den värnlösa familjen
ganska betydliga böterna, Inmanades han i häkte.
På denna dag, på denna förtvillans dag, var det ingen som egde
mod mer än gamle Lönner sjelf.
Han hade insett hvem som i hemlighet dref spelet, men han kände
ingen fruktan: han var en gudfruktig man, och visste dessutom att
Magda skulle göra allt i verlden för att få upplånt den erforderliga summan.
Tyvärr hade Magda redan, gubben ovetande, pantsatt det lilla silfret
för att betala några små skulder, som hon åsamkat sig på våren.
Vi skola icke närmare skildra det ögonblick, då gubben steg i
båten — häradshäktet, dit han tills vidare fördes, låg snedt öfver viken.
Både Magda och Nanny ville nödvändigt följa med till andra stranden,
men han afböjde det med en så allvarlig ton att de ej vågade motsäga
honom.
Det var rörande att se de båda unga qvinnornas ifriga och
omfattande omsorger midt under deras dödande ångest. Ingenting glömdes
till gubbens beqvämlighet, och då kronorättaren slutligen med någon
otålighet lät skjuta ut farkosten, hängde ännu de arma varelserna snyftande
fast vid relingen för att tillhviska far att de om några dagar skulle
besöka honom.
Ändtligen var den bittra stunden förbi, båten redan långt ute, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
