Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 12. Sorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
SORGEN*
så länge en skymt syntes af gubbens hvita fladdrande hår, stodo
qvin-norna och de snyftande barnen qvar på stranden.
Calle hade dem alla ovetande förut gifvit sig öfver till andra
sidan. Der mötte han fadern och lemnade honom helt triumferande en
tio-riksdalerssedel — det var en omätlig skatt, och Calle hade
förskaffat sig den genom försäljning af sin enda egendom, silfverklockan, den
han ärft efter mor, som sjelf sagt att Calle skulle ha den.
Då han om aftonen återkom hem, sade han blott:
”Det skall ingen nöd gå på far: han kan i arresten må som perla
i gull, ty det var en beskedlig herreman som erbjöd sig att låna honom
tio riksdaler.”
Hur välsignades ej denne herreman af Magda och Nanny! Men bur
stor trösten än var, så var den likväl blott ögonblicklig. Hvad skulle
de göra, hvad upphitta i denna nöd? Deras fattiga grannar hade inga
kontanter — de rika skulle fordra säkerhet.
Nanny tittade ofta med orolig hjertklappning nedåt vägen till den
minnesrika källan. Om blott hennes vän återkomme — lian skulle nog
veta något råd.
Tre dagar hade nu förflutit efter gubbens afresa, och många voro
de planer som rört sig i Magdas hufvud; men den enda, som hade
ut-sigt att lyckas, var just den hon ej kunde förmå sig att tillgripa.
Nog var hon öfvertygad att patronen på Almvik ville tjena henne,
men han skulle göra det blott alltför gerna, för att sedan låta henne
känna att hon stode i skuld hos honom.
”Men”, frågade hon sig i ångestfull villrådighet, ”hvilket är rättast,
antingen att jag underkastar mig det, eller låter far sitta qvar i
arresten och sucka efter luft och frihet, det enda goda som han begär,
stackars gamle man ? ... Hvad”, öfverlade hon vidare, ”skulle Ragnar
sjelf råda till? Han älskar gubben som sin ögonsten, men han älskar
mig som sitt eget hjertblod — och om han kunde inbilla sig att
patron ... store min gud, sådant allarm det då blefve ... Men åter att
icke kunna hjelpa far . . nej, det står jag aldrig ut med!”
Och ingen hade den bedröfvade Magda att rådföra sig med. Hvilka
råd skulle väl den stackars Calle kunna ge ? Och med Nanny, som ju var
bara barnet, kom Magda sig ej före att tala i en så brydsam angelägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
