Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 12. Sorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SORGEN.
81
Hon hade gjort ett försök hos prosten i församlingen, men ehuru
han visade mycket deltagande, var det dock omöjligt att få låna penningar
af honom, ty han var lika snål som rik. Och nu kunde Magda likväl
ej längre uppskjuta det utlofvade besöket hos far.
Hela den lilla slägten skulle ge sig af på denna pilgrimsfärd, för
hvilken de kärleksfullaste tillredelser gjordes i matsäcksväg.
Magda bakade pannkakor och Nanny rån, och om någonsin ett
småleende stal sig öfver de unga svägerskor nas läppar, så var det då båda
träffades af samma tanke: hoppet att den lilla välfägnaden skulle
smaka far.
Ändtligen var stunden inne för inskeppningen. Till och med
lill-Kerstin och karo skulle vara med, för att få en skymt af husbonden.
Barnen stampade af glädje — de tänkte blott på rodden öfver de
gungande vågorna.
Magda hade plockat ned allt, men hennes hjerta var så tungt, att
det hotade brista: hon kom ju utan hopp.
Nanny, som hela morgonstunden gjort våld på sina känslor, syntes
nu, när de skulle stiga i båten nära att svimma. Hon tänkte sig sin
gamle älskade far lidande ocli förfallen och ändå med ett jobs-leende på
läpparna färdig att trösta dem, hvilka kommo endast för att efter ett par
timmar åter öfvergifva honom ... öfvergil va honom åt ensamheten,
hopplösheten, tystnaden.
Det arma veka barnet led redan på förhand det nya afskedets marter.
”Det är aldrig värdt att du följer med, mitt barn!” sade Magda i
moderlig och resolverad ton . .. ”Gå in tillbaka du!”
”Ja, jag tror nästan att jag blir tvungen till det”. .. (hennes
häftiga darrning förrådde hennes svaghet).... ”Helsa honom .. låt honom
veta” .. (nu ändtligen frambröto de qväfda snyftningarna).. ”att det ej
är af kallsinnighet som...”
”Tyst, tyst, din stackare — jag vet nog hvad jag har att säga...
Gud vare med dig... Se så.. der har du nyckeln... lås väl igen stugan
om dig.......Tag årorna, Calle!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
