- Project Runeberg -  Familjen i dalen /
85

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 13. En förvisning och ett återseende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN FÖRVISNING OCH ETT XtERSEENDE.

85

”Stackars Nanny, stackars barn, du har åtminstone en vän i din
smärta!”

”Gottlieb vet Jå...”

Hon drog sig rodnande ur hans armar: hon hade ej tänkt på att
hennes helsning var emot bruket.

”Ja, jag vet era bekymmer, och var säker att jag, under de dagar
jag ännu är här, icke skall ge mig någon ro innan jag ser din far fri
och hemma!”

”Ack, min gud, min gud, om det vore möjligt!”

Hon ihopknäppte händerna och höjde ögonen mot den vän, 4m
hvilken hon trodde.

”Det skall bli möjligt, Nanny, jag ger dig mitt ord derpå — och
om jag varit här, så hade det icke händt.”

”Så har jag också tänkt; en röst har sagt mig: Blott han
kommer, blir det godt!”

”Tack för detta förtroende — det blir mig ljuft att minnas.”

”Minnas — herrn reser då snart igen?”

”Om en vecka.”

Ännu en gång ihopknäppte Nanny sina händer. Denna åtbörd
jemte den tårade blicken var mera begriplig än ord.

”Du skall då sakna mig, Nanny?”

”Alltid!”

”Och kanske skail du just för denna saknads skull önska att vi
aldrig sett hvarandra?”

”Nej, visst icke: denna saknad blir för mig ett vida lyckligare lif
än det jag förut haft, än det jag möjligen utan den kunnat få.”

”Men säg”, återtog Gottlieb, afbrytande detta farliga ämne,
”hvar-för har ej din svägerska vändt sig till patron på Almvik ?”

”Åh, till honom vänder sig aldrig Magda — förr hvad som helst.”

”Huru så?”

”Jag vet icke om jag bör säga det... Både pappa och Magda hålla
mig för ett barn. Men jag förstår ändå att patron förföljt Magda med
oredliga känslor ... och ifall jag kunde tro på Calle...”

”Hvad då?” frågade Gottlieb ifrigt.

".. så skulle hela vår olycka vara en tillställning och en hämd
af patron för det att Magda en gång bestämdt nekade att.. att... sälja
en kyss åt honom.”

8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famdalen/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free