Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 13. En förvisning och ett återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
EN FÖRVISNING OCH ETT ÅTERSEENDE.
”Huru — ville han köpa en kyss?”
”Ja, mot Calles frihet.” Nanny berättade nu hela händelsen före
och efter jagten, sådan som Calle förtäljt den.
Sedan Gottlieb en stund grubblat öfver och sammanlagt de
meddelade omständigheterna, kom han verkligen till samma öfvertygelse som
Calle, och han såg i detta Nannys förtroende en utväg för sin egen
plan till gamle Löuners befrielse. Emellertid frågade han blott om
patronen icke sedermera hörts af.
”Jag har märkt honom smyga omkring här flera gånger. Kanske
har han tänkt att få träffa Magda ensam — men det har ej lyckats...
och aldrig skulle hon för Ragnars skull våga att ta emot någon hjelp,
äfven om patron erbjöde den”............................................
Vid återkomsten till Almvik erfor Gotllieb att hans värde farbror
— som han visste vara bortrest helt tidigt på morgonen — icke vore att
hemvänta före aftonen.
1 denna tillfällighet såg Gottlieb i början ingenting annat än en
motgång, den der några timmar fördröjde hans operationer; men snart
föll det honom in att kanske just denna resa kunde stå 1 samband med
patronens hemlighetsfulla kärleksvandringar. Den aftonen, då han
öf-verraskade Magda för att draga vinst af Calles stöld, hade han ju också
rest bort — naturligtvis af den orsak att, om han vore hemma, det icke
fölle sig så lätt att komma ut, vid denna tid då patronessan alltid var
vaksam.
Ju mer Gottlieb öfvertänkte denna omständighet, desto sannolikare
förekom den honom, ty hade farbror Fabian verkligen sin hand med i
detta utsäde, så var det ock beräknadt på hans egen fördel — och utan
tvifvel var stunden nu inne att efterse skörden.
”Ack”, mumlade Gottlieb, ”om jag vore så lycklig att få honom i
mitt våld! Andras gissningar och misstankar äro väl också medel,
hvarmed hans feghet kan uppskrämmas, då jag visar honom hans hustru i
bakgrunden, men att med egna ögon träffa honom stadd på olofliga
vägar, det vore detsamma som att ha den stackars gubben Lönner åter
hemma i stugan.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
