Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 15. Vakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
VAKTEN.
I stället för svar ville Magda draga ’igen fönstret, men patron
Fabian höll det kraftigt tillbaka.
”Alia”, sade han, genom Magdas köld bringad till raseri, ”det är
fråga om att vilja åtnjuta en välgerning utan all erkänsla — men vet
då, att gubben skall få sitta der han sitter! Utom mig lins ingen
men-niska som bryr sig om er.”
”Det få vi se — herr Gottlieb är hemkommen!”
”Jaså, är den hemma... Nå, hvad skulle han förmå?”
”Just ingenting, om icke att underrätta moster Ulrika om denna
intressanta scen!” inföll Gottlieb, i det han personligen uppenbarade sig
och kastade en genomborrande blick på den förhäpnade patronen,
hvilken härvid utan ett ord tog till fotterna, kastade sig på hästen och
försvann.
”Nå, se den kan man kalla en riktig hare!” sade Magda skrattande
... ”Men, herr Gottlieb, hvad helst som bringat herrn hit, så gör honom
ändå icke olycklig och nämn något för patronessan!”
”Frukta icke det, fru Lönner — jag spionerade icke på honom för
att verkställa den hotelsen! Men genom Nanny fick jag i dag del af
vissa förhållanden, och emedan jag anade något och behöfde ha makt
öfver honom...”
”Jag förstår nog... Ack, hur beskedlig och hederlig herrn är!
Nanny har nämt alltsammans, och aldrig skola vi glömma...”
”Godt, fru Lönner... jag tror icke heller att jag någonsin
glömmer den här lilla dalen... Och nu god natt! Helsa Nanny —om några
dagar skall allt vara väl bestäldt.”
”0, tusen tack... Så fort Ragnar kommer hem, betala vi, på Guds
makt.”
Med hjertat klappande af glädje flög Gottlieb tillbaka till Almvik.
Men den, hvars hjerta i stället led en olidlig beklämning, det var vår
patron, som darrande steg in i sin hustrus rum, rädd att Gottlieb redan
hunnit före honom.
”Kors, hur är det med dig?” frågade frun, som redan gått till
hvi-la. ”Du ser så upprörd ut — icke har hästen skyggat eller något
annat händt?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
