Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 15. Vakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAKTEN.
97
”Nej, söta vän, nej, dyra Ulgenie, töta Ultenie, ingenting — alls
ingenting! Men mitt hufvud har varit tungt hela eftermiddagen.”
”Det kommer deraf att du sofver för mycket!”
”Kanske — jag skall då sofva mindre hädanefter. Jag vill göra
allt till ditt behag, älskade maka!”
”Så der, min vän, är du en värdig man — om jag alltid finge
se dig sådan, skulle jag icke ha så mycket att beklaga mig öfver.”
”Har du då att beklaga dig öfver något?”
Patronen kände sig redan nära att qväfvas: han såg idel spöken,
stackars karl!
”Jag säger icke det der för att oroa dig, gubben lille . . det vore
oädelt af mig att just välja denna stund — då du så väl synes fatta
dina pligter — för att erinra dig om andra, då det förekommer som
om du vore mindre genomträngd af din hustrus värde.”
”Ja, ja, det skulle vara grymt — ty det är sant, ja, fullkomligt
sant, att.. att... ”
”Hvad, min älskade Fabian?”
” .. att jag aldrig så har dyrkat och tillbedt dig som nu, Ijufva,
Ijuf-va ... ” Han kunde ej frambringa mer.
”Fabian, denna eld.. ha, du begriper då ändtligen att du är lycklig?”
”Ja, som de fördömde!” suckade han i sin själs stora ångest.
Men patronessan hörde blott första ordet.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
