Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 17. Ragnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAGNAR.
105
Då Ragnar räckte honom handen, svarade han blott med ett kort:
”Tack!”
”Så het du är — kors, du har ju riktig feber.... nå, jag far väl
till staden och talar med doktorn.”
Vid detta förslag började Calle småskratta på gamla viset. ”Det
löner!” sade han.
”Visst må det löna, käre Calle!” yttrade Magda, som äfven kom
bort till den mörka vrån. ”Ragnar har rätt!”
”Ja, det har han alltid haft!” menade Calle med en viss, för
honom främmande häftighet. ”Dn kan gerna göra mig emot, om bara det
är honom till behag!”
”Huru nu, Calle — håller du icke af din bror?” yttrade Ragnar,
och i detsamma vexlade han behändigt och, såsom han trodde, obemärkt
en kyss med sin hustru: den raske sjömannen var i allmänhet något
skygg för att låta andra se bevisen på hur kär han ännu var.
”Har j icke hela rummet att kyssas i!” sade Calle tvert. ”Jag
gitter ej se att j sk’a ställa er framför mig!”
”Kanske du är afundsjuk?” inföll Ragnar skrattande: han hade icke
lagt någon vigt vid Calles yttrande.
Men Calle reste sig upp, såg Ragnar rätt i anslgtet och svarade:
”Ja!”
”Nå, hvarför det då, Calle?”
”För det att jag icke tål att se Magda kyssa någon ... Är det icke
sant, Magda — du mins hurudan jag var den gången, då patron ville
köpa en kyss af dig?”
”Hvad i herrans namn är det han pratar för galenskaper — jag
tror att hjernan tagit läck på pojken... köpa en kyss af Magda....
stackars Calle!”
”Ljuger jag, Magda? Svara du!”
”Ack, Jesus i himlen, så du berättar en sak, Calle! Du skulle väl
först ha sagt hur det kom till, och...” Magda rodnade och bleknade
och fick i hastigheten sjelf icke rätt på bästa ordet.
”Men kan det då vara sanning?” utbrast Ragnar, och hans ögon
började tindra på ett märkbart sätt.
Magda, som återvunnit sin fattning, berättade nu okonstlat hela
hän
delsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
