Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 17. Ragnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
RAGNAR.
lek i fred! Den skall göra honom glädje till hans sista stund — och
aldrig vill jag ens så mycket som ta dig 1 hand, då han ser det.”
”Så god du är! Och jag får alldeles vara sådan som jag har
varit?” Vid denna fråga strök Magda en tår från de långa ögonhåren, och
innan Ragnar- hann svara, tilläde hon: ”Du må lita på alt jag vet hur
jag handlar — jag vill blott att han skall känna någon liten lycka på
jorden, han som annars är så ensam i sitt sinne.”
”Gör alldeles så som du vill och behagar, mitt hjerta! Du vet att
jag har sådan lit till dig som till min egen själ. Men om jag varit
mild mot Calle, som ej vill göra mig någon orätt, åtminstone med vett
och vilja, så är jag icke så blödig mot den, som på allt sätt vill handla
olofligt!”
Vid denna inledning märkte Magda rätt väl att hon måste fram med
allt. Och allt kom också fram.
Men hon blef dervid mer förskräckt öfver Ragnars tystnad, än hon
skulle blifvit, om han brusat ut, ty Ragnar hade, då han blef vred, ett
sätt att tiga, som var tusen gånger vältaligare än allt raseri.
”Jaså, han kom in genom fönstret för att fresta dig till atfall, sedan
han väl fått gamle-far dit han ville ha honom... nånå, sämre bofstreck
har varit gjordt!”
Detta var allt hvad han yttrade om saken. Och när både den
näst-följande och derpå följande dagen förgingo utan att patronens namn ens
nämdes, så tänkte Magda att Ragnar nu blifvit mäkta klok, och det
kanske till och med harmade henne en liten smula att patronen ej fick
någon näsbränna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
