Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 18. En timmas regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18.
En timmas regering.
Patron Fabian, som under hela långa hösten varit sin ”töta”
Ulte-nies ödmjuke slaf, och derföre blifvit allt mera trampad i stoftet, fick
efter underrättelsen om styrman Lönners hemkomst en beständig feber.
Han hade ej någon ro mer i sjelfva sof-stolen, ty sofvande eller vakande
såg han jemt samma syn: styrman Lönners hufvud instickande genom
dörren.
Han blef nu i en hast lika begifven på resor som han förut varit
begifven på stillhet, och kände sig trygg, endast då han var allägsnad
hemifrån, ty det visste han att styrman Lönner hade för mycken heder
att lägga sig i försåt för honom.
En morgon, då han, såsom vanligt under sista veckan, kom till sin
hustru med underrättelsen att han hade ett angeläget ärende borta, sade
hon, i det hon förundrad betraktade honom:
”Men hvad är detta för ett flackande fram och åter, menniska —
har du blifvit kollrig... skall jag sitta ensam hemma på det här sättet!”
”Ack, min vän, du vet väl om man behöfver drifva på sina
angelägenheter!”
”Jag vet att du för kort tid sedan med knapp nöd kunde drifva på
dig sjelf! Det hänger icke rätt ihop, när du förändrar natur!”
”Älskade Ulgenie, du vet att jag känner din öfverlägsenhet att
be-dömma allt — men i dag* måste jag resa till auktionen på Hörby,
der den äkta spanska får-rasen forsäljes.”
”Nå, det var ändtligen ett ordentligt ärende. Far då, men kom
icke hem för sent!”
”Jag hoppas vara hemma före 11, min vän!”
Fru Ulrique-Eugenie framräckte sin hand till kyssning; och sedan
to
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
