Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 18. En timmas regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
EN TIMMAS REGERING.
Ragnar, som rest sig upp, stod orörlig som en staty. Ilan hade
undan sin kavaj framtagit, ej värja eller dolk, men en dagg af
utsöktaste ”qualitet.”
Utan att ana det omätliga oväder, som dragit sig tillsammans öfver
hans hufvud, kom patron Fabian in. Men då han i en enda blick
var-seblef sin hustru 1 denna ställning och med dessa ögon samt den
förfärlige styrman Lönner, hämdens genius, inom sjelfva den äktenskapliga
helgedomen, raglade han tillbaka mot dörren. Om ej benen nekat
honom all tjenst, skulle han hafva begifvit sig på flykten, men nu stod han
fastnaglad, slagen till jorden af tvenne blickar.
Och likväl var det nu, om någonsin, tid att spela Brutus.
Hvad var det väl som gaf denne sluge man anledning att vakna ur
sin dvala, om icke det besök, som Lucretia erhållit! Det är väl sant
att fru Ulgenie ej varit lika blottställd och att hon ej heller tycktes vara
beredd att liksom Lucretia offra sitt blod för att aftvå den skymf hon
lidit, men i alla fall syntes omständigheterna egnade att väcka Brutus.
Men Brutus blundade af alla krafter och skulle hafva betalt hvad som
helst för att drömma den syn, som han såg.
”Fege förrädare, som brutit dina eder!” dundrade fru Ulgenie. ”Du
gömmer dig, märker jag, liksom Adam gömde sig efter syndafallet —
men stig fram... den der Lucifers-liguren skall lära dig begripa att du
ej mera lefver i paradiset!”
”Styrman Lönner”, stammade patronen, ”jag är oskyldig, jag är
en olycklig man, och aldrig — det svär jag — aldrig har fru
Magda ...”
Vid detta ord spratt ”Lucifers-flguren” till.
”Tyst, uttala icke namnet på en ärlig hustru — hon behöfver icke
något urskuldande för att bli trodd af sin man. Men er hustru, nedrige
mes, hon behöfver veta hvad hon skall tro om er, och det skall hon
nu få veta af mig!”
I detsamma fattade styrman Lönner med ena handen ett kraftigt tag
om patronens arm och med den andra svängde han skepps-daggen. Men
då den häpne rivalen icke ens bjöd till att försvara sig, då han
jämrande och ödmjuk bad om barmhertighet, släppte Ragnar genast sitt tag,
och i det han med någon förlägenhet öfver sin egen känsla vände sig
till fru Ulrique-Eugenie, sade han:
”Förbanna mig, är han icke så eländig, att jag likså gerna kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
