Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 18. En timmas regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TIMMAS REGERING. 1 ] 5
ställa mig och prygla upp en hare! Jag anser mig ha fått hämd nog,
då jag lemnar honom i fruns händer.”
Och stoppande daggen tillbaka under kavajen, aflägsnade sig
styrman Lönner.
Men styrman Lönner hade orätt bedömt förhållandet, då han trodde
patronen hemfallen åt medusan bakom sparlakanet.
Just det omätliga öfvermåttet i den skymf han redan lidit, jemte
föreställningen om allt det förfärliga, som återstod, retade honom till ett
raseri, hvilket, då han såg sig ensam med sin hustru, tog ett oväntadt
utlopp ... Brutus vaknade.
Han gjorde sig ej reda för annat än att han borde kufva tigrinnan
innan hon rusade på honom, och derföre var det han som i stället, med
hotande åtbörder och vilda blickar, rusade mot henne.
”0, du skamfulla qvinna, äktenskapsbryterska, tror du att jag
låter dåra mig af den komedi, som du uppgjort med din älskare? Jag
skall Jemna dig öfverglfven i ditt hus, liksom jag utstött dig ur mitt
hjerta, och hela verlden skall lära känna dig sådan som jag nu gör det!”
”Fabian, Fabian, är du vansinnig!” Fru Ulrique-Eugenie blef rädd,
men tillika tjust — detta var just en scen i hennes genre.
”Om jag blifvit vansinnig” — (begripande sin fördel, stillade
patronen genast sin vredes åskor och ställde sig i en imponerande ställning
framför sin helt darrande hustru) — ”om jag det blifvit, hvems är felet?
Huru länge har jag ej blundat för dina snedsprång, hur mäugen blodig
tår har jag ej gjutit i tysthet, då jag sett dig uppmuntra dessa
efterhängsna snyltgäster, som hållit till godo vid mitt bord, medan de
kurtiserat min hustru!”
Fru Ulgenie, hastigt förvandlad från furie till ett menlöst lam,
bedyrade sig i de mest rörande ordalag oskyldig till hvarje brott, ja, intill
tanken på ett sådant.
Men ju ödmjukare hon blef, desto högre steg patronens mod, och
förundrande sig öfver att han ej förut uppfunnit denna utväg, spelade han
nu tyrann con amore och gjorde sin hustru så många olikartade
tillvitelser, att hon förkrossad sjönk till hans knän, bedjande honom att hejda sin
vrede, åtminstone tills det kunde ledas i bevis att hon vore brottslig —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
