Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fryxells skriftställeri efter 1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sades såsom en sann teckning af hjeltekonungen;
minnesvården vid Fredrikshall restes, och
insamlingen till Karl den tolftes staty i
Kungsträdgården börjades. Den enda gång, Fryxells omgifning
sett honom under längre tid nedslagen öfver det
myckna motstånd och de bittra anfall, hans nya
åsigter ofta ådrogo honom, var under det
gränslösa jubel, som föregick och beledsagade
resnin-af detta monument. På vers och prosa utgöt
man sin förbittring öfver Fryxells »lcälkborgeriiga»
uppfattning af hjeltekonungen, och under olika
former upprepades tillrättavisningen:
“Kortsynt klokskap dömer dig flinkt men fattar dig icke,
Icke med krämaremått mäter man hjeltars dåd“.
Klandret och hånet mot honom sjelf, ehuru
smärtsamt, då det kom från många snillets och
bildningens representanter, var dock knappast så
tungt att bära som den i hans tycke ensidiga och
derför missledande krigardyrkan, hvilken med
glödande hänförelse uttalades i t. ex. Talis Qualis’
sång öfver Karl den tolfte:
“Och aldrig går den kungen ur
Värt sinnelag alltse’n.
Han grott ihop med vår natur
Halftannat sekel ren.
Den kiirapen utan svek och harm,
På en gång stark och mild;
Ryck våra barn utur vår arm,
Tag hjertat ur vår egen barm,
Men rör ej vid hans bild.“
Fryxell, sjelf älskare af nordisk enkelhet och
kraft, sjelf nästan en typ för dessa forntida foster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
