Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fryxells skriftställeri efter 1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länd ska dygder, skulle med förtjusning skildrat
Kung Karl såsom ett nordiskt hjelteideal, om ej
lians mångsidiga sakkännedom och hans
humani-tetskänsla för honom tydligt uppdagat det
dyrkade föremålets brister.
Det var derför mindre en kränkt stolthets
lidande han erfor vid att se sina offentligt
uttalade åsigter på det mest offentliga sätt ogillade,
än sorg öfver att se sina landsmän egna en
varmare hyllning åt Karl den tolfte än åt många
bland de regenter, som användt sin magt till
främjande af Sverges verkliga fördel. Hans historiskt
profetiska blick såg häri förebud till kommande
olyckor. Längre fram tyckte han sig dock finna,
att Karl den tolftes dyrkan var mer högljudd än
allmän, hyllades mer af den poetiska hänförelsen
än af den politiska klokheten; och han tröstade
sig med sitt vanliga valspråk: »har jag rätt, så
får jag rätt *).»
Man har upprepade gånger klandrat Fryxells
historiska verk såsom planlöst och ansett de
senare trettio delarna vara oproportionerligt
vidlyftigare än de första sexton. Denna anklagelse
återkom så ofta, att, då under de senare åren
någon ny del af arbetet i tidningarna anmäldes,
Fryxells omgifning skämtande sade: »få se om
*) Längre fram fick hans åsigt stöd genom C. G.
Malmströms kritik öfver v. Beskows “Carl XII i AU-Ramtadt“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
