Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var oss strängt förbjudet att tala med tjenstefolket,
utom med Lena, som åter var förbjuden att någonsin berätta
oss något.
Uppmuntran till att läsa och lära behöfde vi icke; det
var vårt, i synnerhet Fredrikas största nöje. Inom ett
par år lärde vi att läsa och tala fransyska språket och
togo ur madame de Genlis’ theater-piecer: L’ile heureuse,
La rosière och Les flacons med flera så långa utanlexor,
hvilka vi i scener, der blott två personer uppträda på
en gång, deklamerade emot hvarandra, att «Bonne Amie»,
såsom vi nu kallade mamsell Frumerie, aldrig orkade höra
dem till slut. Fredrika kunde ofta hela akten utantill, och
Bonne Amie sade mer än en gång: den Fredrika är alldeles
odräglig med sina lexor; de taga aldrig slut.
Den tredje af min mors principer: att hennes barn skulle
äta så litet som möjligt (och hvaraf jag nu senare hört
omtalas exempel i två andra familjer från den tiden),
hade hon fattat dels af den föreställningen, att om barn
få äta mycket, blifva de dumma och tröga att lära, dels af
hennes fasa för starka, långa och tjocka fruntimmer. Min
mor läste mycket romaner, och jag fruktar att tanken på
att få se i sina döttrar fina, zephyrlika romanhjeltinnor
föresväfvade hennes fantasi. Nog lyckades det att de
blefvo små till växten och icke för starka; men med den
föreskrifna dieten kunde det icke blifva annorlunda. Om
morgonen klockan 8 fingo vi en liten talrick kall mjölk -
jag har aldrig sett så små talrickar - och dertill ett icke
stort stycke knäckebröd. Voro vi än aldrig så hungriga,
hvilket hvareviga dag inträffade, så vågade vi icke
begära något att äta. Ett par gånger hade gamla Lena,
på vår begäran, då vi klagade vår nöd för henne, gifvit
oss ett stycke bröd; men när min mor fick veta detta,
fick Lena så mycket bannor, att hon aldrig tordes göra
om den saken. Klockan 2 serverades alltid middagen i
min föräldrars hus och det var en lycklig stund för oss
hungriga barn. Vi hade då lof att äta oss mätta. Af de 4
à 5 rätter, som, enligt den tidens bruk, alla på en gång
sattes fram på bordet, hade vi tillstånd att äta af tre,
och det smakade obegripligt godt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
