Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter middagen samlades alla i förmaket för att dricka
kaffe - vi barn naturligtvis blott såsom åskådare - och
derpå gingo vi, klockan 4, med Bonne Amie in i hennes
rum för att skrifva, räkna, läsa och arbeta. Min far,
som var öfver all beskrifning ordentlig och noga att
allt skulle ske på timslag, tog under tiden beständigt
upp sin klocka och förr än den visade fullt 4 fick ingen
gå ur rummet och då gick han sjelf in i sina rum för att
sofva middag. När klockan var 6 knackades på Bonne Amies
dörr, betjenten tillsade att the var serveradt och vi
tågade, Bonne Amie, Fredrika och jag, genom salen till
förmaket. Der drucko föräldrarne, Bonne Amie och ibland
några främmande, som kommo på besök, the, och vi sågo
på, fingo emellanåt en skorpa och tillåtelse att gå in
i barnkammaren för att leka; ty nu voro lektionerna för
dagen slut. Klockan 9 sutto föräldrarne, jemte Bonne Amie
och merendels några gäster, vid ett i salen dukadt bord
med två till tre rätter varmlagad mat; men vi hade redan
klockan 8 fått ett litet glas kall mjölk och ett stycke
knäckebröd. - När vi förtärt detta gingo vi in i förmaket,
nego, kysste min mors och min fars hand, sade «god natt»
och begåfvo oss in i Bonne Amies rum, der vi båda hade
våra bäddar på en hörnsoffa. Gamla Lena var oss der till
mötes och holl alltid långa föreläsningar för Fredrika,
som hällre ville springa omkring i rummet och dansa med
Lena, än gå att lägga sig. När hon fått hoppa och rusta
en stund, blef hon likväl snart trött; men värre var det
för Lena att om morgnarne få hand med Fredrika. Då fick
gumman beständigt springa och taga fatt på den lilla ystra
flickan, som sprang ifrån henne många gånger under det
hon skulle tvättas och kammas. Ibland var Lena så ond,
att hon blef alldeles röd i ansigtet, och då kom hon fram
med hvad jag fruktar var hennes enda trosartikel: «jo, den
der, hon blir god när hon blir stor; ty hvad som är säkert,
det är, att ju längre menniskan lefver, ju sämre blir hon».
Jag är icke fullt säker på, men tror, att det var år
1806, som min mormor dog. Hon bodde hos mina
föräldrar, led
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
