Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
tyckte biskopen. Vi disputerade en stund och han
medgaf att W. på ett par ställen ej var
fullt sann. Likväl har W.,
gåfves ingen lefnadsbelägenhet, i hvilken det motsatta
förhållandet kunde urskuldas, och till medlen för qvinnan
att segra hörde att vara på trogen vakt mot eget lynne och
att otvunget lämpa sig efter andras, hafva aktning för
deras meningar utan förkärlek till egna, och, äfven der
dessa äro i sjelfva verket de rättaste, tåligt förhida
stunden att göra dem gällande. Utan en ren och hjertlig
fromhet vore qvinnans dygd ej annat än fåfänglig-het,
hennes bildning blott yta, hennes lif endast ett flyktigt
lekverk och hela hennes väsende en motsägelse. Men mannen,
om han ej alltid med samma liflighet omfattar de himmelska
sanningarne eller synes någon gång tvifla derom eller
kanske mindre tänka derpå eller lefva deri, skulle dock,
om ej annars hans ord eller handlingar stämpla honom till
bespottare eller gudlös, finnas i de flesta fall endast
beklagansvärd, och hans olyckliga själsförfattning kunde,
om ej urskuldas, likväl på något sätt förklaras, ofta
deraf att ingen gudfruktig moder fordom gaf hans själ
en bättre riktning eller sedermera ingen fromsint maka
bland jordbestyren vände hans förströdda eller tunga blick
emellanåt mot höjden. En qvinna deremot, som ej känner att
religionen är själen af hennes själ, är en både oförklarlig
och vederstygglig afvikelse från den gudomliga ordningen
o. s. v.
För Fredrika Bremer syntes de missförhållanden, som hon
trott sig finna uti qvinnans ställning i samhället,
vara genom denna predikan liksom satta i system och
försvarade. Dagen derpå skref hon och afskickade till
biskopen ett anonymt bref, hvaruti framställdes den bön,
att qvinnan i sitt ädla och stilla kall skulle få ett
motstycke genom skildrandet af mannen sådan han bör vara
i sina husliga förhållanden, utfördt med sarnma stränghet
’och kraft, så att det förut halfva måtte i sin helhet
framträda, samt männen icke skulle kunna i den förra
predikan både finna ursäkt för deras kallsinnighet för
religionen och mångas despotiska anda icke skulle kunna
ur den hemta bevis för qvinnans skyldighet att vara
mannens ödmjuka tjenarinna och att undergifvet bära alla
de hjertfrätande sorger, som han genom sina fel och sitt
uppförande dagligen kunde förorsaka henne, med rätt ändock
att af henne fordra kärlek och kärlekens uppoffringar; och
om man snart finge höra ett offentligt religionstal till
mannen, svarande mot det till qvinnan, hvarigenom alla
husfridens förstörares samveten kunde väckas, så skulle
qvinnan hafva att tacka biskopen för en förökad sällhet
och många välsignelser skulle från tacksamma qvhmohjertan
utgjutas öfver den, som tryggat denna sällhet i det
han med sitt ords gudakraft öfver-tygat mannen om huru
väsentligt hans uppförande bidrar till hemmets trefnad,
hans makas lycka och äfven till hennes pligters möjliga
och rätta utöfning.
Denna bön blef icke uppfylld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
