Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
sade han, fullkomligt rätt i att ifra för religiositet
hos fruntimren, ty om den ej finnes der - så är allt
förloradt. Från verlden, från irrvägarne, från bullret
och hvimlet kommer slutligen alltid en man åter till sin
hustru och sina barn. Finner han ej hos dem religion,
så blir han för alltid fremmande derför.
Om Fredag, den 31:ste, skola vi flytta in till staden. Ack,
mitt sköna land!!
Då du, Charlotte, och Agathe W. äro så särdeles milda
mot min poesi, skall jag tuta fram ett stycke, som jag
i går afton, liggande i min säng, författade. Händelsen,
om hvilken jag sjunger, är sann och dess olyckliga lilla
hjelte skall i morgon bittida komma till mig.
ELÄNDETS SON.
Så enslig en koja vid skogsbrynet står, Mot åldriga tallar
den murknad sig lutar, Och dödssuckar höras kring glesnade
knutar, Och stormvind med hvinande vingar deri slår.
En flicka, på gods och på glädje så arm, Låg sjuk uti
stugan på halmbädden hårda, Men ingen kom henne att trösta
och vårda, Tills döden tog henne vid hyllande barm.
Han lugnade hj ert ät, som oroligt slog, Ett felande,
svagt, men ett älskande hjerta, Och qväfde den suck,
som i kärlek och smärta Bad Jesus förlåta den henne bedrog.
Ett svaghetens foster, en eländets son, Allena i stugan
vid sjukbädden lekte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
