Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Den himmelska kärlekens genius sag, med älskande
blick, dottrens tysta vemod. Och då tiden var kommen,
stunden, som Jehovah bestämt, tog han henne vid handen
och genom-sväfvade med henne den oändliga skapelsens
rymder. Då kommo de till en stjerna, Jorden kallad,
der serafens öga, med vemodig glädje, återfann de med
hennes hjerta och sinne nära beslägtade bilder. Klara tårar
blänkte i blommornas skote och solen bröt sig fram ur tunga
skyar. Sommardagar och vinternätter hvilade ömsom i dess
dalars djup och aningsfulla töcken drogo med höstvindar
öfver dess skönaste nejder.
«Här låt oss dröja - låt oss hvila här», hviskade bedjande
dottren till fadren. De sänkte flygten och stadnade
sväfvande på en höjd, öfver hvilken lummiga cedrar spridde
långa aftonskuggor. Ljuft leende blickade serafen omkring
sig, så upp till himlen, der ljusa skyar jagades af ljumma
vindar, så till sin fader med de orden: «här är mig godt
att vara - här är jag hemma, o! låt mig blifva här.»
«Dotter af min kärlek» - svarade fadren - «ja, här skall
du dröja - här är ditt hem. Så vill det Jehovah. Här är
odödliga väsendens vagga, rnenniskans fosterbygd. Här
skall under lidanden uppgå hennes odödliga glädje. Men
på det att hon ej må förfela sitt mål, skall du blifva
när henne, blifva ett samband med mig och mitt eviga hem,
som en gång skall blifva hennes. Du skall lära henne att
bedja - det är att förtrösta och hoppas. Du skall vaka vid
hennes vagga, såsom ock vid hennes graf. Du skall lära
henne att i alla öden rikta blicken uppåt, på det att
en stråle af den eviges klarhet må sprida ljus i hennes
själ. Tröstarinna skall blifva ditt namn; ditt kall -
en qvinnas - att trösta och stödja.»
Han talade och höjde de bländande vingarne, sväfvande
sakta upp, med blicken, full af outsäglig kärlek, fästad på
dottren, som knäböjande, med hopknäppta händer och tårfullt
leende, bad: «Vare det så, o! min fader! - min sällhet
är att göra din vilja. Morgonstund och aftontimma, alla
dagens ljusa stunder, alla nattens tysta timmar skall jag
föra mennisko-blickar och meniiiskohjertan till dig. Men
på det att jag alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
